Onsdagen den 27 januari är Minnesdagen för Förintelsens offer. Samma dag kommer min bok Mitt käraste gyllene barn ut. Den handlar om Kaja Finkler som överlevde Bergen-Belsen som barn och som räddades till USA via Sverige. Målgruppen är 9-12 år, men den kan förstås läsas av personer i alla åldrar.

Tidningarnas telegrambyrå, TT, skrev nyligen en artikel om boken som fick stor spridning i tidningar över hela landet. Bland andra tog Aftonbladet upp den:

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/GaBllx/skrev-bok-om-forintelsen-for-mellanstadiebarn

Även Sveriges Radios kulturredaktion och Göteborgs-Posten har intervjuat både mig och Kaja Finkler inför 27/1. Jag har arbetat med boken sedan 2018 och det känns både roligt och sorgligt att den perioden är slut nu. Roligt, för att boken till slut är klar. Sorgligt för att jag inte längre får gå in i texten och det som var Kajas värld som liten, alla människor som fanns där.

Både min och hennes förhoppning är förstås att många ska vilja läsa boken.

Den 20 januari 2021 kommer bok 2 i serien Darwindeckarna ut, Cyklonvarning heter den. Men redan nu kan den som vill läsa de första 24 sidorna via länken här:

Jag vågar knappt läsa själv, för nu finns ingen återvändo, nu kan ingenting ändras längre då boken har gått till tryck.

Bluey cyklonstädar. Snart är det jul. Mystiska saker händer i det tropiska Darwin. Just idag, nu dan före dan före dopparedan när jag skriver detta, är det 29 grader, åska och ösregn där. Mycket nöje för den som törs!

Vad som är en bra bok är förstås väldigt personligt. Ändå blir jag enormt glad över att Lotta Olsson i Dagens Nyheter, en av de i landet som läser flest deckare, idag listar min första Darwindeckare Nämn inte de döda, som den sjätte bästa deckaren under 2020. Då gäller samtliga utgivna deckare, svenska och utländska blandat.

Det blir ett kvitto på att jag som författare har gjort något rätt, att det finns något där. Det värmer otroligt.

Det här året var på många sätt inte som andra år. Corona och allt det där. Det var redan i januari som min första vuxendeckare på länge kom ut. (Har skrivit tre tidigare, två på Norstedts och en på Wahlström&Widstrand. ) Nämn inte de döda kom ut på Forum och jag hade min första riktiga releasefest på drygt 20 år.

Att växla från barn- och ungdom till kommersiell och hårt konkurrensutsatt vuxengenre kräver stöd. Råmanuset till boken skrev jag på egen hand under flera års tid. Jag trodde det var en solitär. Så via min dåvarande agent Jessika Bab Bonde mötte jag min nuvarande förläggare John Häggblom. Han pratade direkt om en serie och jag tänkte ”visst”. Så ville han lyfta ut allt om cyklonen Tracy till bok 2. Plågsamt då, men rätt tänkt. I januari 2021 kommer uppföljaren Cyklonvarning och en del som läst den tycker att den är mer spännande än ettan.

John är hård men rättvis. Han har lärt mig massor. Framförallt att skriva karaktärsdrivet, vilket passar mig bra. Vi tänker lite som man tänker när man skriver tv-serie. Det ska vara en värld man vill in i och tillbaka till.

Jag har läst dramaturgi i Australien tidigare, kopplat till teater. Där lärde jag mig en grej av William Shakespeare som också är bra för att skriva effektivt: börja så långt in i scenen som möjligt och lämna den så fort du kan. Då skapas en rörelse framåt.
Bok 2 har gått till tryck nu. Den skrevs på mindre än ett år tack vare detaljerat synopsis (50 sidor). Men reaktionerna på ettan är ju ett slags kvitto förstås.

Ingen författare skriver i ett vakuum. Runt omkring finns förläggare, redaktörer, kommunikatörer, agenter.

Just nu ser jag fram emot responsen från förläggare och redaktör på synopsis för bok 3 i Darwinserien! Den utkommer våren 2022. Nu börjar arbetet om igen. Allt börjar om, allt går i cirklar. Begreppet Songspirals kommer jag att återkomma till.

Två dagar innan nomineringarna till Årets deckare blev kände fick jag vara med i Pocketpoddens 70:e program och prata om min 70:e bok Nämn inte de döda. Det blev ett intressant samtal med programledaren Lisa Tallroth om vem som får skriva om vad, varför jag är så besatt av Australien och vilka likheter det finns i synen på ursprungsbefolkning mellan Sverige och Australien. Som författare är det en gåva att får tala med en engagerad läsare som har reflekterat runt det som hen läst. Jag är väldigt glad för den möjligheten.

Så vill du veta mer om bakgrunden till min bok som nu är nominerad till Årets deckare kan du med fördel lyssna på programmet. Du hittar Pocketpodden där poddar finns. Avsnitt nr 70, alltså.

https://poddtoppen.se/podcast/1456600703/pocketpodden

Nämn inte de döda finns för övrigt ute i pocket nu, med nytt fint omslag, om man föredrar att läsa på papper. Annars finns den både som ljudbok och som e-bok också.

Kan man tävla i att skriva böcker? Det finns olika uppfattningar om det, diskussionen brukar svalla både i samband med Nobelpriset och med Almapriset liksom vid andra stora bokpris. Samtidigt kan det väcka läslust och intresse att ta del av de böcker som nomineras och det är ju alltid en bra sak.

Jag är otroligt glad och stolt över att min första Darwindeckare Nämn inte de döda, som kom ut i januari 2020, är nominerad till Årets deckare av Svenska Deckarakademin. Den valdes ut bland 135 inskickade böcker. Totalt är vi fem kvinnliga författare, och det är inget dåligt startfält jag får vara med i: medtävlande är Stina Jackson med Ödesmark, Tove Alsterdal med Rotvälta, Kristina Ohlsson med Stormvakt och E L Dezmin med Mig skall intet fattas.

Tove Alsterdal har jag läst allt av och hennes böcker tycker jag väldigt mycket om. Stina Jacksons båda böcker är också enormt starka och där kan jag känna igen mig i landskapets betydelse för berättelsen, även om jag skriver om Australien. Av Kristina Ohlsson har jag mest läst hennes barnböcker, men gillar dem skarpt. E L Dezmin är en ny bekantskap att stifta.

För första gången sedan priset började delas ut, 1982, är det enbart kvinnliga författare som är nominerade. Må bästa bok vinna, helt enkelt. Och vilken det blir får vi veta den 22/11 när även prisen för årets bästa till svenska översatta kriminalroman, årets bästa debutant samt årets bästa barndeckare delas ut.

Under oktober 2020 är min första Darwindeckare Nämn inte de döda utvald till Månadens pocket hos Bokus. Hela månaden kan man köpa den för specialpriset 49 kronor. Det gör mig förstås enormt glad och jag hoppas att det innebär att fler ska vilja läsa den.

Alla som skriver böcker vet att alla böcker inte blir pocket. Skriver man för yngre barn blir de inte pocket för att små barn inte läser det. Skriver man för unga vuxna eller för vuxna så vet man att det bara är böcker som säljer tillräckligt bra i inbundet som också får bli pocket. Så det är ett slags indikation: ser du en bok i pocket betyder det att den har gått hyfsat bra i inbundet.

I fallet med Nämn inte de döda har pocketen fått ett helt nytt omslag. Det finns två blurbar med och det är också fint. En blurb är ett citat av någon som läst boken och förhoppningsvis gillat den. I mitt fall kommer de från Dagens Nyheter (”Spännande in i det sista.”) och M-Magasin (”Djupt imponerande.”).

Så jag hoppas förstås att fler ska vilja läsa om Bluey och Jess, om det tropiska klimatet i Darwin och den vilda naturen och människorna där. Följ med!

(Och skulle man ändå föredra en inbunden bok så finns den nu i början av oktober till specialpris hos Adlibris för 99 kronor.)

Jag är så glad och spänd inför att agenturen Koja Agency har valt att företräda mina senaste barnböcker utomlands. Till att börja med är det boken om klimatet som heter Expedition Rädda revet. Sedan är det tre böcker som utspelar sig under andra världskriget; Tulpanpojken, Spionen i äppelträdet och en bok som kommer ut i januari: Mitt käraste gyllene barn.

Som författare är man ju bäst på att skriva sina böcker och att prata om dem. Men att få dem att flyga ut i världen behöver man hjälp med. Några andra av mina böcker finns sedan tidigare på danska, finska, tyska, holländska och spanska. Alltså översatt till fem språk. Nu hoppas jag förstås att de här fyra böckerna ska bli översatta också.

Om jag har gjort rätt här (vilket man inte helt säkert vet) och Kojas katalog kommer med på hemsidan så kan man se mina böcker presenteras på sidorna 39-41:

Bibliotekstjänst är de enda som i tryckt form recenserar samtliga barn- och ungdomsböcker som ges ut. Annars får man som författare nu ofta förlita sig på bokbloggare och instagramkonton. Därför blir jag glad över följande omdöme, som är ett utdrag ur BTJ:s recension:

Även om Metoo-rörelsen har rört om i grytan så är denna berättelse ständigt aktuell och det är bara att välkomna en lättläst version som gör den tillgänglig för alla. Den avskalade skildringen gör att maktstrukturerna blir ännu tydligare och det blir också lätt att själv tänka vidare kring hur den utsatta Myran upplever sin situation när hon ska anmäla hos polisen och genomgå undersökning, möta skolkamraterna som hört rykten, ta sig igenom rättegången och långsamt börja läka. Wahldéns journalistiska bakgrund märks i berättelsens driv, viljan att skildra flera perspektiv samt lyfta fram fakta på ett begripligt sätt.

I år 2020 är det 22 år sedan jag debuterade med ungdomsromanen Kort kjol. Den har hittills sålt i drygt 50 000 exemplar och går fortfarande att köpa. Jag hade ju önskat att en bok om våldtäkt och hur det påverkar en person inte skulle vara aktuell längre. Men den verkar bara öka i popularitet, fast den är så gammal att de inte ens har mobiler i boken. För det hade man inte som nu när den kom ut 1998. I förra årtusendet!

När boken skrevs var jag mest ute på gymnasieskolor och talade om den. Nu får jag frågor från lärare som undervisar i sjätte klass. Jag sätter gränsen vid åttor och uppåt. Men jag är så otroligt glad över att den nu också finns tillgänglig bearbetad till lättläst svenska, förtjänstfullt av Lina Stoltz. (Jag tror att det är bra att någon annan än författare bearbetar, för man är så insnärjd i sin egen berättelse och ser inte riktigt klart.)

Jag tror att Kort kjol som lättläst kan spela roll för samtal om samtycke och gränser, för vad som är okej och vad som inte är det, också för personer som av olika skäl har svårt att läsa fulltextboken. Det kan vara personer med olika lässvårigheter, nyanlända eller de som har det allmänt jobbigt med att läsa böcker.

En bra sak är att den lättlästa Kort kjol har ett omslag som väldigt mycket liknar ”vanliga” Kort kjol. Man sticker inte ut om man läser den lättlästa versionen. Om några år firar boken 25 år. Då har den sedan länge varit äldre än många av sina läsare.

Extra roligt är också att den om en knapp månad också kommer att finnas som ljudbok hos Rabén&Sjögren, förlaget som fulltextversionen är utgiven på. Och ljudboken är fulltextversionen. Så är den lättlästa versionen av någon anledning för jobbig att ta sig igenom kan man också snart lyssna på berättelsen.

Man kan som bekant även läsa med öronen.

Den 4 september kommer den tredje delen i serien om Hawa som vill bli polis ut. Boken, som heter I god tro, riktar sig till läsare 9-12 år men kan läsas även av äldre. Här kommer Hawa något fuffens på spåren när hon praktiserar på en bilfirma.

BTJ, Bibliotekstjänst, som recenserar böcker för alla landets bibliotek, skriver bland annat:

Med denna välskrivna, lättlästa bladvändare, och med lika delar humor och värme, skriver Christina Wahldén på ett förtjänstfullt sätt in sig i genren barn- och ungdomsdeckare. Unikt i detta sammanhang är samhällsengagemanget, där våld i nära relationer och rätten till sitt eget liv är i fokus. Berättelsen väcker inte bara läslust utan synliggör också förtryck. Boken avslutas med lästips, men än mer betydelsefullt är en lista med telefonnummer och hemsidor dit man kan vända sig om man känner sig utsatt eller vet någon som, i likhet med bokens karaktärer, är det. Helhetsbetyg: 4.

Som författare blir man så klart väldigt glad. Även om jag önskar att ingen läsare ska behöva använda listan med telefonnummer och hemsidor där man kan få hjälp i slutet av boken.

I inlägget nedan ser ni vad jag trodde att jag skulle läsa i sommar. Den enda jag hittills har läst ut, och tyckt mycket om, är Ocean Vuongs bok. De andra har jag av olika skäl bara kommit halvvägs in i.

Jag läser ofta flera böcker samtidigt. I sommar har det blivit fler än vanligt som pågår samtidigt. Jag blev tipsad om Bergens stjärnor av Jojo Moyes. Den handlar om ridande bibliotekarier i Kentucky på 30-talet. En fin och rolig bok på många sätt. Om att följa sina drömmar.

Av olika skäl har jag också läst mycket om andra världskriget. En författare jag gillar allt mer är Elly Griffiths. Hennes Huset vid havets slut rekommenderas. Jag har också kommit halvvägs i hennes The Zig Zag Girl som utspelar sig i Brighton 1950. Fina miljöer.

Om andra världskriget handlar också PO Enquists Legionärerna. Om baltutlämningen.

Nu när man inte kan resa obehindrat kanske reseskildringar kan stilla en del av den hungern. Paul Theroux har skrivit ett stort antal sådana och The Elephant Suite handlar om Indien.

Och så böcker om Australien. Alltid. Jag har dåligt tålamod med att lyssna, men The Yield, av Tara June Winch, har jag bara kommit åt som ljudbok än så länge. Där finns flera berättarröster och jag måste försöka få tag i den som tryckt text för att förstå den bättre. Boken vann nyligen det prestigefyllda priset Miles Franklin Award. Den handlar om språk och identitet, om ursprungsbefolkningen och om kolonialisering av ett språk. När jag skrev min bok Den som jag trodde skulle göra mig lycklig, om Linnés lärjunge Daniel Solander som reste till Australien, funderade jag mycket på det där. Hur europeiska män gav namn till djur och växter som redan hade namn. Och vad det sedan kom att betyda.

Ett annat tips, som ligger på Sveriges Radios hemsida, är inläsningen av Kerstin Ekmans Händelser vid vatten som Rolf Lassgård har gjort. Nästan omöjlig att sluta lyssna på.

En tröst i svåra tider som nu under pandemin är ju annars barnböcker. Att återgå till det där som man gillade när man var liten. Under sommaren har jag haft tät kontakt med Kaja Finkler som överlevde Bergen-Belsen som tioåring. Hon har varit med om väldigt svåra saker och vi har pratat mycket om trösten i barnböcker. Hon kom till Sverige våren 1945 och väntade här på sin mamma som också överlevt kriget. Sedan reste de tillsammans till Kajas morfar i New York. Jag har skrivit en bok om hennes upplevelser, den heter Mitt käraste gyllene barn! och kommer ut i januari 2021.

Samma år som Kaja kom till Sverige, 1945, gavs Astrid Lindgrens Pippi Långstrump ut. Det var inte alla som gillade en stark tjej som sov med fötterna på huvudkudden. Men som tröst i coronatider har jag skickat både Pippi och Ronja Rövardotter till Kaja. Jag hoppas hon ska gilla dem båda.

Själv har jag inlett en omläsning av Harry Potter av JK Rowling. Vilda äventyr som räcker länge. Första gången jag läste dem turades min man och jag om att läsa högt för våra barn och jag inser nu att jag missat delar av berättelsen och en del detaljer. Som grädde på moset har familjen nu i sommar genomfört ett Harry Potter-maraton av filmerna. Rekommenderas!

Så: alla slags böcker ger tröst och kraft. Vi kommer att behöva böcker och berättelser mer än någonsin den här hösten som kommer. Spännande böcker och roliga böcker tar oss genom svåra tider. Trevlig läsning!