Fåren i domkyrkan

Ni som inte bor i Uppsala domkyrkoförsamling får inte heller tidningen Livet i brevlådan. Då missar ni senaste numrets krönika som handlar om advent och livet som körförälder, som är en av mina uppgifter. Därför får ni texten här också, som en bonusläsning:

….

För en körförälder börjar advent redan i september. Redan då gnolar gosskoristen på Alta Trinita Beata som han har repeterat. Då ser vi över lagret av dubbla lucia- och stjärngosselinnen eftersom ett linne per barn inte räcker.

Körsång i december är som höghöjdsträning. Vi körföräldrar tänker på mat och sömn, på start- och sluttider. På att bereda vägen. Vi är vad materialförvaltarna är för bandy- eller fotbollsspelarna. Vi tvättar och stryker, lämnar och hämtar. Vi hejar på, vid sidan om.

Som förälder till en goss- och en flickkorist får jag ta del av domkyrkan också som en vardaglig plats. Ett rum för repetition och arbete likaväl som för högtidlig fest. Här under de höga valven får jag vara ett sandkorn i öknen, en droppe i havet. Här får jag vara en liten del av något mycket större: hjälpa till med kåpor, bre smörgåsar och servera varm korv. Bästa platsen och tiden är på orgelläktaren när alla korkåpor är utlämnade, mellan repetition och konsert. Stillheten, utsikten över kyrkbänkarna som snart ska fyllas.

När jag sitter här och lyssnar på sånger och stämmor jag inte visste att mina barn kunde, då tänker jag också på alla dem som har suttit här genom århundradena.

För goss- och flickkören innebär advent först lucia och Goder afton och slutar på julaftonsmorgonen med julspelet i kyrkan. Julspelet gjorde oerhört starkt intryck på lillebror första gången han såg det. Då var han två år.

Han tittade allvarligt på koristerna som kom in klädda som herdar i mittgången. Lillebror fick bråttom, han var tvungen att direkt gå runt i kyrkan och leta, under själva julspelet. Han skyndade mellan alla människor, spejade och spanade utan resultat.

Hela tiden upprepade lillebror samma fråga:

– Var är fåren?!

För honom var julspelet alldeles verkligt. Och vem har väl hört talas om herdar som inte har några får?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.