Som författare vill man ju bli läst av så många som möjligt och gärna på fler ställen på jorden än just Sverige. Att översätta är ett dyrt och långsamt arbete, så även om avtalen är klara kommer inte böckerna förrän nästa år. Översättningar släpar av naturliga skäl oftast (men inte alltid) lite efter.

I mars nästa år ger holländska förlaget Kluitman ut barnboken Tulpanpojken. Eftersom Wim, som boken handlar om, kom till Sverige från Holland känns det extra roligt. Också verklighetens tulpanpojke, han som kom till min mormor och morfar 1946 och som nu bor i Holland tycker förstås att det ska bli roligt och spännande. Jag tycker att det ska bli intressant att se om andra barn som kom till Sverige efter kriget från Holland hör av sig. Det var inte bara Wim som kom, det var 2 514 andra barn från Holland också.

Även mina deckare från Darwin hittar utanför Sveriges gränser. De två första titlarna, Nämn inte de döda och Cyklonvarning, kommer båda ut i Finland 2022, en på våren och en på hösten. Det ska bli roligt att följa hur de tas emot där. Även i Finland är det många som har varit i Australien, så de kan förhoppningsvis känna igen sig i miljöerna.

När jag pluggade i Sydney 1993 var det tre finska studenter på samma boende som jag, International House. De gick under namnet The Flying Finns och med en av dem, Rea, har jag fortfarande kontakt. Våra familjer har träffats med jämna mellanrum och hon och jag har till och med talat om att en dag åka tillbaka till Australien tillsammans.

Man tror kanske ofta att länder i vår närhet är ungefär likadana som Sverige, men ändå vet man aldrig riktigt vad som slår an och vad som inte gör det. För mig känns det fint att veta att det just nu sitter översättare och arbetar med att föra över mina texter till ett annat språk. Och jag hoppas förstås att fler titlar ska följa efter och flyga ut i världen.

För en tid sedan spelade min förläggare för lättlästa böcker Lena Maria Nordstrand och jag in en film inför vårt kommande samtal på Bokmässan i seminariet Lättlästa böcker ger aktiva medborgare. Vi pratar på Biblioteksscenen och det går att se live där eller virtuellt. Lyssna gärna!

Filmen spelade vi in på Carolina Rediviva, universitetsbiblioteket i Uppsala. En dröm för research som författare, om ni frågar mig.

Det blir en Bokmässa i Göteborg i år också, men ett så kallat hybridevent. Vi som deltar i samtal gör det inför en begränsad publik på plats och seminarierna spelas också in. Den som vill höra mig prata har två chanser på torsdagen den 23 september.

Först klockan 9.55-10.10 på scenen LÄS! LÄS! LÄS! om läslust, läsglädje och litteraturdidaktik. Sedan klockan 16.30-17.00 på Biblioteksscenen under rubriken Lättlästa böcker ger aktiva medborgare.

Jag ser förstås fram emot att få åka till Göteborg, nästan som vanligt. Det bästa med mässan brukar vara de hastiga och oplanerade mötena i hissar och korridorer. Men med bara två samtal kanske jag slipper mardrömmarna om att komma för sent eller inte hitta rätt lokal som brukar infinna sig några veckor innan mässan drar igång.

Har du inte möjlighet att besöka mässan själv så håll utkik på deras hemsida över de seminarier som läggs upp där.

Varmt tack till Studentlitteratur, Läsrörelsen och Kulturutveckling i Västra Götalandsregionen som arrangerar och har bjudit in till mina två seminarier.

För en författare är mötet med läsarna avgörande. Det kan vara via sociala medier, via mejl eller brev men allra helst vill man få möta mottagarna av berättelserna direkt, öga mot öga. Nu till helgen öppnar sig den möjligheten för dig som befinner dig i eller i närheten av Stockholm. Många förlag öppnar upp för samtal utomhus mellan författare och förläggare 26-29 augusti 2021.

Hela programmet hittar du här: https://www.stockholmsbokhelg.se/ Här finns en massa spännande och intressanta samtal på många olika platser i stan, gratis.

Vill du se eller höra mig specifikt kan du komma till Stortorget i Gamla Stan på söndag klockan 18.00 för att säga hej. Så här fint presenterar Nisse Scherman från Svenska Deckarakademin inslaget:

Söndagen den 29 augusti kan du fira Deckarakademins 50 år i Gamla Stan i Stockholm. I samarbete med Gamla Stans Bokhandel blir det författarsamtal med ett antal prisbelönta författare på Stortorget, mitt framför storebror Svenska Akademien under Stockholms Bokhelg.Programmet pågår kl. 18.00 – 18.45 den 29 augusti och inleds med att Deckarakademins äldsta ordinarie ledamot Ulf Durling (innehavare av Deckarakademins stol nr. 1) berättar om vårt sällskap. Därefter kommer Yukiko Duke (Deckarakademins nyaste ledamot som sitter på stol nr. 21) och Nisse Scherman (stol nr. 13) att samtala med flera av landets främsta deckarförfattare om att skriva /eller inte skriva bokserier. Medverkande författare är: Karin Alfredsson (stol nr. 16), debutpristagare 2006, Christoffer Carlsson, årets bästa kriminalroman 2013, Spårhunden 2016 (barn & ungdom)Arne Dahl (stol nr. 19), årets bästa kriminalroman 2011Ulf Durling (stol nr. 1), årets bästa kriminalroman 1983, debutpristagare 1971 Inger Frimansson (hedersledamot), årets bästa kriminalroman 1998 och 2005. Spårhunden 2009Maria Grund debutpristagare 2020 Mårten Sandén (stol nr. 11), Spårhunden 2012, Ninni Schulman (stol nr. 17)Malin Thunberg Schunke , debutpristagare 2019, Christina Wahldén (stol nr. 15), Spårhunden 2018Framträdandet avslutas med att Svenska Deckarakademins förste debutpristagare Ulf Durling (Gammal ost 1971) delar ut debutpriser till Malin Thunberg Schunke (Ett högre syfte 2019) och Maria Grund (Dödssynden 2020). Pristagarna har fått vänta på sina gyllene kofotar på grund av pandemin.Det här är ett gyllene tillfälle för alla deckarälskare att lyssna på sina favoritförfattare och att upptäcka nya. Dessutom ges det naturligtvis tillfälle till att köpa deras böcker till ett bra pris och att få dem signerade. Välkommen!

Som författare har man kort tid på sig att fånga läsarens intresse i valet av bok. Omslaget är en löpsedel, ett utropstecken. Det ska locka till att låna eller köpa boken, dra läsaren till sig.

Fast jag fortfarande arbetar med råmanuset till bok 3 i Darwinserien, Enbart kvinnor, så finns nu omslaget i princip klart. Det är Emma Graves som har gjort det så lysande och hon har även gjort omslagen till del 1 och 2 i serien: Nämn inte de döda samt Cyklonvarning.

Både elden och stjärnhimlen är viktiga ingredienser i den tredje boken och därför är jag så glad att omslaget trycker starkt på det. Gemenskapen runt elden, den livgivande. Där också berättelser föds och har fötts genom årtusenden.

En del som fick se omslaget har tyckt att kvinnan som skriker eller ropar i stjärnhimlen är skrämmande. Ändå känner jag att den symboliserar bokens innehåll och kärna bra. Enbart kvinnor handlar om en förlossningsgrotta som ursprungsbefolkningens kvinnor har fött barn i under årtusenden. Den hotas nu av ekonomiska intressen då det finns en uranfyndighet på samma plats och ett gruvbolag vill spränga grottan för att kunna provborra och projektera. Arbetstillfällen ställs mot traditioner.

Så kvinnan som skriker på omslaget kan göra det i både ilska och smärta, tänker jag. På så sätt är det kongenialt.

Jag kommer att återkomma och berätta mer om bokens innehåll och tema inom kort. Ny version av råmanus ska lämnas till förlaget den 10 september, så efter det flyter jag upp till ytan en stund igen.

Och jag hoppas förstås att du ska gilla omslaget lika mycket som jag gör.

Enbart kvinnor. Det är titeln på min tredje Darwindeckare som kommer ut i början av 2022. Den kommer förstås från det engelska uttrycket Women only, som bland annat används vid platser och händelser där enbart kvinnor får vara med. När det gäller Australien är Women’s Business ett ännu starkare uttryck för det.

Den här gången tar jag dig med till Arnhem Land, en timme med flyg öster om Darwin. Det är ett område som tillhör ursprungsbefolkningen och det krävs tillstånd att resa in där. 2019 deltog jag och 2 500 andra i Garmafestivalen där. Det var omtumlande. I boken är det svenska Greta som reser dit, till den heliga platsen Gulkula.

Så många möten och insikter med och om ursprungsbefolkningen som här heter Yolgnu och talar språket yolgnu matha. Det är ett av de språk som fortfarande lever och är starka då kolonisatörerna hade svårt att ta sig hit.

Tänk 40 grader och vind som en hårtork. Tänk papegojor som flyger fritt i eukalyptusskogen. Tänk eldar som brinner i natten.

Och titeln, Enbart kvinnor, innebär förstås inte att inte boken ska läsas även av män.

Om inte så länge hoppas vi kunna visa förslag till hur omslaget kommer att se ut. Och jag ska berätta om några fler platser där boken utspelar sig. Just nu, i juni, finns ett råmanus klart. Det ska bearbetas under resten av året för att gå i tryck i december. Jag hoppas förstås att du ska tycka om den här boken och bli sugen på att läsa.

I januari 2021 gav jag ut två böcker, en deckare och en barnbok. Det var en intensiv tid med samtal, recensioner och glädje. Men det går ju fortare att läsa ut en bok än att skriva den, så sedan en tid tillbaka har jag nu autosvar på min mejl. Jag läser mejlen ändå, men det ger en liten frihet i att inte behöva svara på allt direkt. I stället kan jag fokusera på att skriva nya saker.

Jag arbetar nu med den tredje delen i Darwindeckarna. Vad den ska heta kommer vi att berätta lite senare. Jag har, precis som inför bok 2 som heter Cyklonvarning, arbetat med ett detaljerat synopsis. Det har 77 kapitel och just nu har jag skrivit mig igenom en första version av 62 kapitel. Så 15 kapitel återstår och jag ska lämna en första version av hela manuset till midsommar. Så det kan gå.

Som journalist arbetar man ju med kortare texter. När jag slutade som reporter 2012 var de längsta nyhetstexterna jag skrev kanske 2 500 tecken. Manuset för den tredje deckaren är uppe i drygt 400 000 tecken nu. Så det är mer en Atlantångare än en roddbåt. Texten tar längre tid att vända, om man behöver det.

Olika författare arbetar ju på olika sätt. En del skulle aldrig få för sig att ha ett synopsis som grund, men ska man skriva spänning tycker jag att det är bra. Då har man lite kontroll över villospåren.

Försommaren kommer med en del roliga överraskningar: vi berättar vad titeln för bok 3 blir, vi kommer att kunna visa ett omslag. Jag har sett några skisser och det kommer att bli snyggt! För mig innebär sommaren en övergång från förläggarläsning till redaktörsläsning vilket också betyder att säcken knyts ihop under hösten med flera nya versioner och genomskrivningar av boken som är tänkt att komma ut i början av 2022.

Den här coronavåren har jag också hunnit med att läsa mer än vanligt. Här är några boktips i floden:

Stöld av Ann-Helén Laestadius

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson

Ljudet av fötter av Sara Lövestam

Mordkonsulten av Elly Griffiths

Dagen är kommen av Ninni Schulman

Utöver det har jag läst flera faktaböcker om gängkriminalitet och om andra världskriget. Och så läser jag lite Agatha Christie och John le Carré mellan varven, det finns alltid en massa saker som man har missat att läsa. Har man en bra bok är man aldrig ensam. Inte ens i skrivarbubblan.

Som barn- och ungdomsboksförfattare är man van att inte så ofta få recensioner om de böcker man skrivit, i alla fall inte förrän långt senare. Cyklonvarning är ju den andra boken i min deckarserie från Darwin för vuxna läsare och därför är det väldigt glädjande att se att så många nyhetsmedier lyft fram boken och skrivit snälla saker. Här är några axplock:

Christina Wahldén berättar skickligt och kunnigt om fördomar mot urbefolkningen och ett rättssystem som sällan fungerar om det inte gäller vita. I de flesta deckare är knarkare bara knarkare: här har de förtvivlade mödrar som försöker rädda sina barn. Dagens Nyheter

Wahldén är lika bra på att skildra minoriteters utsatthet som trevande förälskelser och naturens makt över människan. Tara

Cyklonvarning är helt enkelt andlöst bra och viktig deckarläsning i ett. Skånska Dagbladet

Miljöskildringarna är en billig resa till Australien som får dig att längta efter iskall lemonad med mynta men också uppskatta att man inte behöver cyklonstäda i vår del
av världen. Göteborgs-Posten

Wahldén skildrar initierat och respektfullt de exotiska miljöerna och den kontras-
terande misären. Det handlar om drogernas förödande verkan, om segregation och
rasism, och om den starka lojaliteten inom poliskåren – allt medan den klaustro-
fobiska känslan som skapas av orkanen driver allt till sin spets. Borås Tidning

När det gäller just deckare är ju bokbloggare och instagrammare också viktiga för att sprida intresse för böcker. Också där har många skrivit positivt och det gör mig förstås väldigt glad. Några röster kommer här:

Wahldén är mästerlig på att trovärdigt upplysa och väva in viktiga och allvarliga ämnen utan att göra avkall varken på charm eller spänning. Det är snyggt hur cyklonens framfart både driver och är i samklang med tempo och handling. Agneta Norrgård

Miljöbeskrivningar är en av Christinas styrkor, både de som handlar om den yttre miljön och de som beskriver samhällsfrågor. Beskrivningen av ursprungsbefolkningens situation berör, och upprör, å ena sidan men fascinerar också när deras traditioner, historia, förhållningssätt etc. beskrivs. Jag älskar böcker som Christinas! Böcker som lär mig något nytt och som får mig att ta reda på mer! @boksann

Nu är synopsis för bok tre i serien inskickat till förläggare och redaktör. Snart dags att börja skriva på allvar. Jag ser fram emot att få ”träffa” karaktärerna i boken igen och umgås med dem lite till. Tredje delen kommer ut i början av 2022.

När jag skriver det här har barnboken Mitt käraste gyllene barn, om Kaja Finkler, som som tioåring överlevde Bergen-Belsen på egen hand, varit ute i knappt en månad. Mottagandet har varit fint och intresset stort, vilket glädjer både mig och Kaja Finkler.

Dagens Nyheter recenserade boken och skrev då bland annat:

”Det är oändligt svårt att berätta om Förintelsen för mellanstadiebarn, utan att det vare sig blir för fasaväckande eller för förljuget. Det är också ett mästarprov i sig att omvandla verkliga berättelser till fiktion. Christina Wahldén, som skrivit åtskilliga barn- och ungdomsböcker, har ett förflutet som journalist och förmåga att förvalta intervjumaterial.”

Lotta Olsson i DN skrev också:

”Berättelsen om koncentrationslägret upptar bara en liten del av boken, men gör ett djupt, fasansfullt intryck.”

Hennes recension slutar:

…”det är en befrielse att Kaja Finkler lyckas berätta nu, inför en lyhörd författare som ger henne röst.”

Såväl svenska ambassaden i Tel Aviv, Israel, och svenska ambassaden i Washington D.C., USA, har berättat om Kaja Finkler och boken på sina Facebooksidor. Den amerikanskan ambassaden i Stockholm intervjuade Kaja på Zoom och gjorde även en film som ligger på youtube:

Jag är mest av allt glad över att Kaja Finkler har fått hålla boken om hennes barndom under kriget i sin hand. Ett exemplar av boken finns i biblioteket hos United States Holocaust Memorial Museum i Washington DC. Ytterligare ett finns, så snart pandemin är över, i biblioteket hos Yad Vashem i Jerusalem, Israel.

Jag känner en otrolig ödmjukhet över att Kaja ville och vågade och orkade berätta om allt detta för mig. Jag hoppas att många ska läsa boken, då det snart inte längre finns så många överlevande kvar.