Kategoriarkiv: Okategoriserade

Enbart kvinnor nya titeln för tredje deckaren från Darwin

Enbart kvinnor. Det är titeln på min tredje Darwindeckare som kommer ut i början av 2022. Den kommer förstås från det engelska uttrycket Women only, som bland annat används vid platser och händelser där enbart kvinnor får vara med. När det gäller Australien är Women’s Business ett ännu starkare uttryck för det.

Den här gången tar jag dig med till Arnhem Land, en timme med flyg öster om Darwin. Det är ett område som tillhör ursprungsbefolkningen och det krävs tillstånd att resa in där. 2019 deltog jag och 2 500 andra i Garmafestivalen där. Det var omtumlande. I boken är det svenska Greta som reser dit, till den heliga platsen Gulkula.

Så många möten och insikter med och om ursprungsbefolkningen som här heter Yolgnu och talar språket yolgnu matha. Det är ett av de språk som fortfarande lever och är starka då kolonisatörerna hade svårt att ta sig hit.

Tänk 40 grader och vind som en hårtork. Tänk papegojor som flyger fritt i eukalyptusskogen. Tänk eldar som brinner i natten.

Och titeln, Enbart kvinnor, innebär förstås inte att inte boken ska läsas även av män.

Om inte så länge hoppas vi kunna visa förslag till hur omslaget kommer att se ut. Och jag ska berätta om några fler platser där boken utspelar sig. Just nu, i juni, finns ett råmanus klart. Det ska bearbetas under resten av året för att gå i tryck i december. Jag hoppas förstås att du ska tycka om den här boken och bli sugen på att läsa.

Inne i skrivarbubblan

I januari 2021 gav jag ut två böcker, en deckare och en barnbok. Det var en intensiv tid med samtal, recensioner och glädje. Men det går ju fortare att läsa ut en bok än att skriva den, så sedan en tid tillbaka har jag nu autosvar på min mejl. Jag läser mejlen ändå, men det ger en liten frihet i att inte behöva svara på allt direkt. I stället kan jag fokusera på att skriva nya saker.

Jag arbetar nu med den tredje delen i Darwindeckarna. Vad den ska heta kommer vi att berätta lite senare. Jag har, precis som inför bok 2 som heter Cyklonvarning, arbetat med ett detaljerat synopsis. Det har 77 kapitel och just nu har jag skrivit mig igenom en första version av 62 kapitel. Så 15 kapitel återstår och jag ska lämna en första version av hela manuset till midsommar. Så det kan gå.

Som journalist arbetar man ju med kortare texter. När jag slutade som reporter 2012 var de längsta nyhetstexterna jag skrev kanske 2 500 tecken. Manuset för den tredje deckaren är uppe i drygt 400 000 tecken nu. Så det är mer en Atlantångare än en roddbåt. Texten tar längre tid att vända, om man behöver det.

Olika författare arbetar ju på olika sätt. En del skulle aldrig få för sig att ha ett synopsis som grund, men ska man skriva spänning tycker jag att det är bra. Då har man lite kontroll över villospåren.

Försommaren kommer med en del roliga överraskningar: vi berättar vad titeln för bok 3 blir, vi kommer att kunna visa ett omslag. Jag har sett några skisser och det kommer att bli snyggt! För mig innebär sommaren en övergång från förläggarläsning till redaktörsläsning vilket också betyder att säcken knyts ihop under hösten med flera nya versioner och genomskrivningar av boken som är tänkt att komma ut i början av 2022.

Den här coronavåren har jag också hunnit med att läsa mer än vanligt. Här är några boktips i floden:

Stöld av Ann-Helén Laestadius

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson

Ljudet av fötter av Sara Lövestam

Mordkonsulten av Elly Griffiths

Dagen är kommen av Ninni Schulman

Utöver det har jag läst flera faktaböcker om gängkriminalitet och om andra världskriget. Och så läser jag lite Agatha Christie och John le Carré mellan varven, det finns alltid en massa saker som man har missat att läsa. Har man en bra bok är man aldrig ensam. Inte ens i skrivarbubblan.

Cyklonvarning ”andlöst bra”

Som barn- och ungdomsboksförfattare är man van att inte så ofta få recensioner om de böcker man skrivit, i alla fall inte förrän långt senare. Cyklonvarning är ju den andra boken i min deckarserie från Darwin för vuxna läsare och därför är det väldigt glädjande att se att så många nyhetsmedier lyft fram boken och skrivit snälla saker. Här är några axplock:

Christina Wahldén berättar skickligt och kunnigt om fördomar mot urbefolkningen och ett rättssystem som sällan fungerar om det inte gäller vita. I de flesta deckare är knarkare bara knarkare: här har de förtvivlade mödrar som försöker rädda sina barn. Dagens Nyheter

Wahldén är lika bra på att skildra minoriteters utsatthet som trevande förälskelser och naturens makt över människan. Tara

Cyklonvarning är helt enkelt andlöst bra och viktig deckarläsning i ett. Skånska Dagbladet

Miljöskildringarna är en billig resa till Australien som får dig att längta efter iskall lemonad med mynta men också uppskatta att man inte behöver cyklonstäda i vår del
av världen.
Göteborgs-Posten

Wahldén skildrar initierat och respektfullt de exotiska miljöerna och den kontras-
terande misären. Det handlar om drogernas förödande verkan, om segregation och
rasism, och om den starka lojaliteten inom poliskåren – allt medan den klaustro-
fobiska känslan som skapas av orkanen driver allt till sin spets.
Borås Tidning

När det gäller just deckare är ju bokbloggare och instagrammare också viktiga för att sprida intresse för böcker. Också där har många skrivit positivt och det gör mig förstås väldigt glad. Några röster kommer här:

Wahldén är mästerlig på att trovärdigt upplysa och väva in viktiga och allvarliga ämnen utan att göra avkall varken på charm eller spänning. Det är snyggt hur cyklonens framfart både driver och är i samklang med tempo och handling. Agneta Norrgård

Miljöbeskrivningar är en av Christinas styrkor, både de som handlar om den yttre miljön och de som beskriver samhällsfrågor. Beskrivningen av ursprungsbefolkningens situation berör, och upprör, å ena sidan men fascinerar också när deras traditioner, historia, förhållningssätt etc. beskrivs. Jag älskar böcker som Christinas! Böcker som lär mig något nytt och som får mig att ta reda på mer! @boksann

Nu är synopsis för bok tre i serien inskickat till förläggare och redaktör. Snart dags att börja skriva på allvar. Jag ser fram emot att få ”träffa” karaktärerna i boken igen och umgås med dem lite till. Tredje delen kommer ut i början av 2022.

Fina ord om Mitt käraste gyllene barn

När jag skriver det här har barnboken Mitt käraste gyllene barn, om Kaja Finkler, som som tioåring överlevde Bergen-Belsen på egen hand, varit ute i knappt en månad. Mottagandet har varit fint och intresset stort, vilket glädjer både mig och Kaja Finkler.

Dagens Nyheter recenserade boken och skrev då bland annat:

Det är oändligt svårt att berätta om Förintelsen för mellanstadiebarn, utan att det vare sig blir för fasaväckande eller för förljuget. Det är också ett mästarprov i sig att omvandla verkliga berättelser till fiktion. Christina Wahldén, som skrivit åtskilliga barn- och ungdomsböcker, har ett förflutet som journalist och förmåga att förvalta intervjumaterial.”

Lotta Olsson i DN skrev också:

”Berättelsen om koncentrationslägret upptar bara en liten del av boken, men gör ett djupt, fasansfullt intryck.”

Hennes recension slutar:

…”det är en befrielse att Kaja Finkler lyckas berätta nu, inför en lyhörd författare som ger henne röst.”

Såväl svenska ambassaden i Tel Aviv, Israel, och svenska ambassaden i Washington D.C., USA, har berättat om Kaja Finkler och boken på sina Facebooksidor. Den amerikanskan ambassaden i Stockholm intervjuade Kaja på Zoom och gjorde även en film som ligger på youtube:

Jag är mest av allt glad över att Kaja Finkler har fått hålla boken om hennes barndom under kriget i sin hand. Ett exemplar av boken finns i biblioteket hos United States Holocaust Memorial Museum i Washington DC. Ytterligare ett finns, så snart pandemin är över, i biblioteket hos Yad Vashem i Jerusalem, Israel.

Jag känner en otrolig ödmjukhet över att Kaja ville och vågade och orkade berätta om allt detta för mig. Jag hoppas att många ska läsa boken, då det snart inte längre finns så många överlevande kvar.

Första kapitelboken för mellanstadiet på svenska om Förintelsen

Onsdagen den 27 januari är Minnesdagen för Förintelsens offer. Samma dag kommer min bok Mitt käraste gyllene barn ut. Den handlar om Kaja Finkler som överlevde Bergen-Belsen som barn och som räddades till USA via Sverige. Målgruppen är 9-12 år, men den kan förstås läsas av personer i alla åldrar.

Tidningarnas telegrambyrå, TT, skrev nyligen en artikel om boken som fick stor spridning i tidningar över hela landet. Bland andra tog Aftonbladet upp den:

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/GaBllx/skrev-bok-om-forintelsen-for-mellanstadiebarn

Även Sveriges Radios kulturredaktion och Göteborgs-Posten har intervjuat både mig och Kaja Finkler inför 27/1. Jag har arbetat med boken sedan 2018 och det känns både roligt och sorgligt att den perioden är slut nu. Roligt, för att boken till slut är klar. Sorgligt för att jag inte längre får gå in i texten och det som var Kajas värld som liten, alla människor som fanns där.

Både min och hennes förhoppning är förstås att många ska vilja läsa boken.

Tjuvläs början på Cyklonvarning!

Den 20 januari 2021 kommer bok 2 i serien Darwindeckarna ut, Cyklonvarning heter den. Men redan nu kan den som vill läsa de första 24 sidorna via länken här:

Jag vågar knappt läsa själv, för nu finns ingen återvändo, nu kan ingenting ändras längre då boken har gått till tryck.

Bluey cyklonstädar. Snart är det jul. Mystiska saker händer i det tropiska Darwin. Just idag, nu dan före dan före dopparedan när jag skriver detta, är det 29 grader, åska och ösregn där. Mycket nöje för den som törs!

Nämn inte de döda den sjätte bästa boken 2020 enligt DN

Vad som är en bra bok är förstås väldigt personligt. Ändå blir jag enormt glad över att Lotta Olsson i Dagens Nyheter, en av de i landet som läser flest deckare, idag listar min första Darwindeckare Nämn inte de döda, som den sjätte bästa deckaren under 2020. Då gäller samtliga utgivna deckare, svenska och utländska blandat.

Det blir ett kvitto på att jag som författare har gjort något rätt, att det finns något där. Det värmer otroligt.

Det här året var på många sätt inte som andra år. Corona och allt det där. Det var redan i januari som min första vuxendeckare på länge kom ut. (Har skrivit tre tidigare, två på Norstedts och en på Wahlström&Widstrand. ) Nämn inte de döda kom ut på Forum och jag hade min första riktiga releasefest på drygt 20 år.


Att växla från barn- och ungdom till kommersiell och hårt konkurrensutsatt vuxengenre kräver stöd. Råmanuset till boken skrev jag på egen hand under flera års tid. Jag trodde det var en solitär. Så via min dåvarande agent Jessika Bab Bonde mötte jag min nuvarande förläggare John Häggblom. Han pratade direkt om en serie och jag tänkte ”visst”. Så ville han lyfta ut allt om cyklonen Tracy till bok 2. Plågsamt då, men rätt tänkt. I januari 2021 kommer uppföljaren Cyklonvarning och en del som läst den tycker att den är mer spännande än ettan.


John är hård men rättvis. Han har lärt mig massor. Framförallt att skriva karaktärsdrivet, vilket passar mig bra. Vi tänker lite som man tänker när man skriver tv-serie. Det ska vara en värld man vill in i och tillbaka till.


Jag har läst dramaturgi i Australien tidigare, kopplat till teater. Där lärde jag mig en grej av William Shakespeare som också är bra för att skriva effektivt: börja så långt in i scenen som möjligt och lämna den så fort du kan. Då skapas en rörelse framåt.
Bok 2 har gått till tryck nu. Den skrevs på mindre än ett år tack vare detaljerat synopsis (50 sidor). Men reaktionerna på ettan är ju ett slags kvitto förstås.


Ingen författare skriver i ett vakuum. Runt omkring finns förläggare, redaktörer, kommunikatörer, agenter.

Just nu ser jag fram emot responsen från förläggare och redaktör på synopsis för bok 3 i Darwinserien! Den utkommer våren 2022. Nu börjar arbetet om igen. Allt börjar om, allt går i cirklar. Begreppet Songspirals kommer jag att återkomma till.

Nämn inte de döda i Pocketpodden

Två dagar innan nomineringarna till Årets deckare blev kände fick jag vara med i Pocketpoddens 70:e program och prata om min 70:e bok Nämn inte de döda. Det blev ett intressant samtal med programledaren Lisa Tallroth om vem som får skriva om vad, varför jag är så besatt av Australien och vilka likheter det finns i synen på ursprungsbefolkning mellan Sverige och Australien. Som författare är det en gåva att får tala med en engagerad läsare som har reflekterat runt det som hen läst. Jag är väldigt glad för den möjligheten.

Så vill du veta mer om bakgrunden till min bok som nu är nominerad till Årets deckare kan du med fördel lyssna på programmet. Du hittar Pocketpodden där poddar finns. Avsnitt nr 70, alltså.

https://poddtoppen.se/podcast/1456600703/pocketpodden

Nämn inte de döda finns för övrigt ute i pocket nu, med nytt fint omslag, om man föredrar att läsa på papper. Annars finns den både som ljudbok och som e-bok också.

Nämn inte de döda nominerad till Årets deckare

Kan man tävla i att skriva böcker? Det finns olika uppfattningar om det, diskussionen brukar svalla både i samband med Nobelpriset och med Almapriset liksom vid andra stora bokpris. Samtidigt kan det väcka läslust och intresse att ta del av de böcker som nomineras och det är ju alltid en bra sak.

Jag är otroligt glad och stolt över att min första Darwindeckare Nämn inte de döda, som kom ut i januari 2020, är nominerad till Årets deckare av Svenska Deckarakademin. Den valdes ut bland 135 inskickade böcker. Totalt är vi fem kvinnliga författare, och det är inget dåligt startfält jag får vara med i: medtävlande är Stina Jackson med Ödesmark, Tove Alsterdal med Rotvälta, Kristina Ohlsson med Stormvakt och E L Dezmin med Mig skall intet fattas.

Tove Alsterdal har jag läst allt av och hennes böcker tycker jag väldigt mycket om. Stina Jacksons båda böcker är också enormt starka och där kan jag känna igen mig i landskapets betydelse för berättelsen, även om jag skriver om Australien. Av Kristina Ohlsson har jag mest läst hennes barnböcker, men gillar dem skarpt. E L Dezmin är en ny bekantskap att stifta.

För första gången sedan priset började delas ut, 1982, är det enbart kvinnliga författare som är nominerade. Må bästa bok vinna, helt enkelt. Och vilken det blir får vi veta den 22/11 när även prisen för årets bästa till svenska översatta kriminalroman, årets bästa debutant samt årets bästa barndeckare delas ut.