Nu i maj verkar många skolor satsa på lite läsning på sluttampen av terminen. Inkastat som utfyllnad, verkar det tyvärr som för det mesta. Jag kan ha fel där. Men aldrig förr har jag fått så många mejl och frågor om mina böcker som nu i maj. Om genre och karaktärer och en massa spännande saker. Men jag kan ju inte göra elevernas skolarbeten åt dem, så jag har glidit lite på svaren ibland.
På frågan hur många böcker jag har skrivit har jag de senaste åren också glidit på svaret, jag sitter inte och räknar själv, men har sagt ”30 böcker, lite drygt”. Då är det bra med läsare som kollar och räknar och återkommer och meddelar att ”du har skrivit 40 böcker”.
Oj. Det hade jag ingen aning om. 40 utgivna alltså. Redan i höst är vi uppe i 43, då kommer en ungdomsbok och tre böcker på lättläst svenska. Mina lättlästa böcker är fler än de så kallade vanliga.
Man kan inte tävla i litteratur, jag tror faktiskt inte riktigt det. Att skriva mycket anses inte alltid som det samma som att skriva bra. Och det behöver förstås inte vara så heller. En högt ansedd författare som anses vara för produktiv är till exempel ständigt nobelpristippade Joyce Carol Oates. Hon har, om jag räknat rätt, skrivit 56 böcker. Noveller, poesi och essäer oräknade.
Dit är det en bit.