Som författare letar man hela tiden efter nya berättelser. Nu är jag en, kanske två, nya böcker på spåren. För att hitta platserna och personerna till dem måste jag åka dit där de utspelar sig. Senast jag gjorde så var 2011 när jag åkte till Cooktown i norra Australien för att skriva om svensken Daniel Solander som blev skeppsbruten där för flera hundra år sedan. Läs mer
Hittade ett klipp på nätet från min senaste vuxenbok, Den som jag trodde skulle göra mig lycklig. Visserligen kom den ut för mer än ett år sedan, men här är en intervju gjord på stadsbiblioteket i Uppsala om den som kanske kan vara av intresse. 11,5 minuter om varför jag gillar Australien så mycket. Bland annat.
Intervju om Den som jag trodde skulle göra mig lycklig, 2014.
För den som vill läsa en längre intervju med mig kommer här en länk till det Uppsalabaserade magasinet Biz&Art och deras senaste nummer. Läs särskilt gärna sidorna 10-14, men gärna resten av tidningen också förstås!
Oftast träffar jag högstadieelever när jag pratar om mina böcker. Ganska ofta träffar jag elever som säger att de inte gillar att läsa. Jag brukar svara att de inte har fått rätt bok, bara. Högstadieeleverna har inte valt själva att lyssna på mig. Om de inte går dit får de frånvaro. Ofta träffas vi i slitna klassrum, i en miljö som andas oro.
Idag berättade jag om min bok om Daniel Solander och Linnés äldsta dotter Lisa Stina, Den som jag trodde skulle göra mig lycklig, på biblioteket i Storvreta norr om Uppsala. Närmare 35 personer hade gått dit, alldeles frivilligt denna gråmulna lördagseftermiddag. De lyssnade intresserat och ställde sedan en massa frågor. De var vuxna och miljön fin och lugn.