Om min resa till Australien tidigare i höst ska jag återkomma. Den var fantastisk. Jag var i Darwin, Brisbane, Lady Elliot Island och i Sydney. Det blir nog faktiskt två böcker, minst. Den första kommer troligen ut våren 2019 och handlar om Stora barriärrevet.
När jag kom hem så fortsatte jag att prata via nätet med niorna på Alléskolan i Åtvidaberg. Det var väldigt kul och både de och jag gillade det. Extra roligt att lärarna såg att eleverna fick högre resultat på sina prov i samband med att vi genomfört projektet. En elev skrev att det var enklare att prata på nätet, för det var det som hon var van vid. Jag tror att vi kommer att få se mer av digitala boksamtal framöver.
Att vara författare är ju ett ensamt jobb som är utsatt för stark konkurrens. Vi är många som skriver och som försöker göra det så bra vi bara kan. Vi söker stipendier och för det mesta får vi dem inte. Men så ibland kan man ramla av stolen. Som jag gjorde när jag hämtade posten och fick veta att Sveriges Författarfond tilldelat mig ett tioårigt långtidsstipendium ända fram till 2026.
Jag känner en enorm tacksamhet och ödmjukhet inför det förtroende som Författarfonden har visat mig genom det här. Jag ska verkligen försöka förvalta det på allra bästa sätt. Hittills har jag inte hunnit tänka på vad det kommer att innebära rent praktiskt, men antagligen betyder det att jag inte besöker riktigt så många skolor som jag har gjort tidigare utan i stället satsar på att skriva nya texter.
Det fina med just Författarfonden är att det där sitter kollegor som jag respekterar väldigt mycket. Att de tror på mina ord så mycket att de vill stötta dem ända fram till 2026 är en otrolig uppmuntran. Stort tack.
Snart är det nytt år. Jag inleder 2018 med ännu en resa, som jag berättar mer om när jag är hemma igen. Den är kopplad till den fortsättning av boken Tulpanpojken som är tänkt att komma ut hösten 2018. Jag hoppas att nästa år innehåller ännu fler resor, för det är något som ger mig både energi och inspiration.