När en bok väl kommer ut så har man som författare oftast arbetat med den i minst ett år. Det som finns i bokhandeln nu är det jag skrev tidigare. Det jag skriver nu kan du läsa först i höst eller nästa år.
Olika författare arbetar på olika sätt. En del börjar med ett blankt blad, en tom sida i ett worddokument. Så skulle inte jag kunna arbeta. För mig är ett synopsis viktigt. I mitt fall när det gäller böcker för barn och unga är ett synopsis på några sidor. Där står titel och vad som ska hända, hur det börjar och hur det slutar. Sedan kanske jag avviker från det, men jag har något att hålla mig i.
Nu arbetar jag samtidigt, men i omgångar, med tre olika texter. En deckare för vuxna, som kommer ut i januari 2021. Det är fortsättningen på Nämn inte de döda och den nya boken heter Cyklonvarning. Där har jag just nu skickat en första version av hela texten till min förläggare. Jag får tillbaka den i mitten av maj och har sedan ungefär en månad på mig på att sammanställa en första hel version som sedan kan gå till min redaktör.
För Cyklonvarning slog jag personligt rekord i längd för synopsis. I stället för några sidor planering hade vi 50 sidor synopsis innan jag började att skriva. Då fanns varje scen nedskriven och ur vems perspektiv den skulle berättas. Det är en sak jag har lärt mig i och med deckaren; att hålla ett perspektiv, att låta en person berätta i taget. Och då kan inte jag veta vad du tänker, utan jag kan bara berätta det jag ser och vet. Sedan kan man byta person i nästa scen.
Det faktum att jag hade 50 sidor planering att utgå ifrån gjorde det också möjligt att skriva 350 sidor på drygt tre månader. Det var också härligt att få lägga tillbaka de kapitel som vi lyfte ut ur bok ett, som var det allra första jag skrev i serien om poliserna i Darwin i norra Australien. Det är dramatiska beskrivningar av cyklonen Tracy som brakade in över stan på juldagen 1974 och då många människor dog. Jag har låtit polisen Blueys lillebror omkomma i Tracy och det har märkt honom för livet.
Den andra boken som jag jobbar med nu är inte lika lång som Cyklonvarning. Det är den tredje boken om Hawas hemliga detektivbyrå som heter I god tro. Där har Hawa kommit en mystisk stöld på spåren. Den ligger hos min redaktör nu och den ska komma ut den 4 september i höst. Hawa är rolig att skriva och det var särskilt kul att skriva om några biljakter som bibliotekarien Barbro gör tillsammans med Nettan. Ni får läsa resten i boken.
En del böcker tar längre tid än andra att skriva. Jag har skrivit två böcker om andra världskriget som båda bygger på sanna berättelser: Tulpanpojken och Spionen i äppelträdet. När jag skrev Spionen i äppelträdet fick jag kontakt med en kvinna som överlevde koncentrationslägret Bergen-Belsen som tioåring 1945. Hon ville att hennes berättelse och öde skulle bli en barnbok.
Kaja, som hon heter, blev räddad till Sverige och hit kom också hennes mamma Golda som också överlevt i ett annat läger. De reste sedan tillsammans till USA där Kajas morfar bodde. Kaja blev sedan professor i ett ämne som heter antropologi och hon reste mycket till Mexiko som vuxen och forskade där.
Jag träffade Kaja i hennes hem i USA 2018. Under tre dagar pratade vi mycket och jag bad henne berätta om sin uppväxt. Det kluriga är att hon talar engelska men inte svenska. Jag pratar också engelska, men inte så bra att jag kan skriva på det språket. Jag skriver på svenska och då kan inte Kaja läsa det.
Vi har mejlat fram och tillbaka väldigt mycket nu. Jag har också fått nästan 100 brev från Kaja och Golda efter krigets slut. De är översatta från polska till engelska. Alla breven får inte plats i boken, men en del ska förstås vara med.
Jag är väldigt glad att jag fick träffa Kaja. Arbetsnamnet på boken om henne är Mitt käraste gyllene barn! för så börjar ett av hennes mammas brev till henne. Det var när mamman precis hade fått veta att Kaja levde. Den boken är tänkt att komma ut den 27 januari 2020. Det är ett speciellt datum, för det är också Internationella minnesdagen för Förintelsens offer. Dessutom är det Kajas mammas födelsedag, Goldas födelsedag. Golda lever inte längre, men det är ändå fint att boken kommer ut just den dagen.
När boken om Kaja kommer ut kommer också en pocketutgåva av Tulpanpojken och Spionen i äppelträdet ut ungefär samtidigt. Båda böckerna ska ges ut med en och samma rygg. Vi hoppas att den ska kunna användas i skolorna som utgångspunkt för samtal om krig och fred och diskriminering och fördomar.
Nu i höst kommer också en lättläst version av min debutbok Kort kjol ut. Den är 22 år gammal men är ändå väldigt läst. Jag är extra glad över att texten nu kommer att finnas på lättläst svenska så att man kan prata om sådant som samtycke, sexualitet, övergrepp, gränser, våldtäkt utifrån boken.
På ett år från och med nu gör det att jag har fem böcker av väldigt olika slag som kommer ut på tre olika förlag. Där är författare också olika. En del vill göra en sak i taget och göra klart innan de börjar med något annat. Jag är rätt otålig, så när jag väntar på respons på två texter kan jag arbeta med en tredje text. Det passar mig bra.
Hur är det för dig: kan du skriva på flera saker samtidigt? Och kan du läsa flera olika böcker samtidigt? Det är också olika. Jag brukar läsa minst tre böcker samtidigt. Mer om det en annan gång.
