De två sista veckorna i juli brukar vara då den svåraste nyhetstorkan slår till, i tidningar, radio och i tv. Sommarvikarierna sliter för att hitta någon i tjänst som kan kommentera det som händer.
Nyhetstorkan märks på två sätt. Först är det listorna. Tio böcker som är omistliga, tio platser du måste besöka, tio vadsomhelst. Det fyller ut.
Sedan är det krigen, konflikterna och De Jobbiga Grejorna. De där krångliga, komplicerade sakerna långt bort som ofta inte får plats, som i mars eller oktober bara blir notiser. För det händer ju inte här. Det händer Någon Annanstans. Och det pågår tröstlöst och ständigt. Men i slutet av juli får de tillfälligt större spelrum.
Man kan reta sig på fenomenet, men man kan också se det som en god sak; att vi i alla fall några veckor om året nås av både många och långa reportage och inslag om Nigeria, om Syrien, om könsstympning, människosmuggling, om barn och kvinnors rättigheter eller brist på rättigheter i konflikter. Jobbigt, men också otroligt viktigt.
Nyhetstorkan öppnar dörren på glänt till världen.