Har haft nöjet att få vara med på ännu en Litteraturvecka i Göteborg. Sedan lång tid tillbaka satsar Göteborg och regionen där på att så många elever som möjligt i årskurserna 2, 5 och 8 ska få träffa en författare. Den här gången var vi runt 50 författare och illustratörer som träffade cirka 12 000 elever. Ganska imponerande. Och väldigt kul.

Jag träffade åttor och pratade om Fallen flicka. Den har några år på nacken men fungerar bra ändå som utgångspunkt för samtal om hedersrelaterat våld.

Jag träffade femmor och pratade om Falafelflickorna och fortsättningen som heter Tack för allt. Vi tittade på olika omslag och pratade om konstiga ord. Några tyckte att ordet ”skurk” var svårt att förstå. Så pratade vi också om verkliga händelser och brott. Till exempel ville många prata om den sk Backabranden, eller diskoteksbranden i Göteborg, då 63 unga dog och flera hundra skadades.

Vi pratade om olika språk och betydelsen av översättningar. Många språk är ju betydligt större än svenska.

En kväll var det en sk utbudskväll för lärare och bibliotekarier. Då fick vi lyssna kort till varandra och det är kul, för oftast när man är ute som författare är man ju alldeles ensam. Nu vet jag lite bättre vad mina kollegor håller på med.

Jag hann också gå i två fina trädgårdar; Trädgårdsföreningen och Botaniska trädgården. Ofta får jag frågan om vad jag skulle ha arbetat med om jag inte hade skrivit böcker. Jag brukar svara att jag hade velat arbeta med blommor. Många australiska träd blommade just nu och det gjorde mig särskilt glad! Både mimosa och flaskborstbuske till exempel.

Allra roligast var det kanske att få träffa särskolan och deras fina elever. De hade läst Falafelflickorna men också Tulpanpojken, som utspelar sig 1945 efter andra världskriget. De kunde mycket om kriget och hade många frågor. Den allra bästa frågan såg jag först när jag kom hem: ”Hur ska jag göra om jag kommer på en fråga när du redan har åkt härifrån?”