Hej, snälla!

Det här borde vara en solig och glad text om att sommarlovet precis har börjat. Om alla böcker som är ligger olästa framför oss som ett enda långt glittrande pärlband.

Istället blir det en text om hon som sitter utanför min mataffär. En helt ung kvinna. Hon gör inte mycket väsen av sig, men hon sitter där från tidigt till sent och tigger. Det är alltid hon.

Någon gång har jag givit henne en slant. Det känns inte bra, vare sig för mig eller henne. Ovärdigt. Idag gick jag dit med en kasse barnkläder som var för små istället. Tidigare har jag lämnat in sådana kassar till Myrorna, men till och med priset där är för dyrt för hon som sitter utanför mataffären.

Jag vet inte vad hon heter. Hon talar inte svenska, men jag frågade om hon hade barn och hon nickade. Så hon fick kassen med skor, badbyxor, några tröjor och en jacka. Inget märkvärdigt, men helt okej saker. Hon utanför affären sa ”tack så mycket” flera gånger. Jag kände mig mer ledsen än glad. Ingen mamma ska behöva tigga.

I höst kommer min lättlästa bok som heter just Hej, snälla! Den handlar om EU-migranter. Om varför människor väljer att komma hit och sitta hela dagar utanför mataffärer. Hur har det blivit så? I Europa finns den djupaste fattigdom.

Jag tänker också på kvinnan jag mötte på pendeltåget för ett tag sedan. Hon skulle till en station hon inte kunde uttala. Jag pekade på kartan över stationer men insåg att hon inte kunde läsa. Jag läste upp dem högt för henne och när jag sa stationen hon skulle till sken hon upp. Hon sa att hon hade fem barn. Jag sa att jag också hade barn. Jag köpte två skedar av henne. Vi kunde inget gemensamt språk, men när hon klev av tåget kramade hon mig.

Alla dessa mammor som tigger. Kvinnor födda i Europa som inte kan läsa. I dagens Uppsala Nya Tidning står det att kommunen satt en bom till infarten till den parkering där många EU-migranter har bott. Det är tveksamt om det löser något för någon. Jag känner mig dyster inför sommaren och inför mänskligheten idag.

Därför blir det inga lästips till stranden. Men jag köpte i alla fall en deckare idag av Margie Orford som besökte Sverige tidigare i år. Den utspelar sig i Sydafrika och boken var oväntat signerad av författaren.

Det gjorde mig lite gladare.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.