Hej från Darwin i Norra territoriet

Den 2 september kommer min nya bok Expedition Rädda Revet ut. Den utspelar sig på en liten ö i södra delen av Stora barriärrevet i östra Australien. Ön finns på riktigt och heter Lady Elliot Island. Jag besökte ön för två år sedan. Då fanns det 60 000 fåglar på en ö som det bara tog 20 minuter att promenera runt. Vi såg också sköldpaddor som simmade i havet och spår efter att de varit uppe på ön och lagt ägg. Det var en magisk plats. Jag hoppas förstås att du ska gilla boken.

Expedition Rädda Revet handlar bland annat om klimatförändringarna vi ser. För Barriärrevets del handlar det om att vattnet blir varmare och då bleks korallerna och dör i värsta fall. Det sker mycket forskning på hur korallerna kan läkas, men tiden är knapp. Och Alice i boken är arg på sin mamma som forskar just om sköldpaddor, hon är arg för att enda sättet att ta sig till ön är med flygplan runt halva jorden. Hon tvingar sin mamma att klimatkompensera resan, men tycker ändå inte att det är bra.

Bor man i Europa är ju tåg ett alternativt ressätt, men för de som bor i Australien är det inte realistiskt om de ska resa utomlands. Men det är som Alice säger i boken: resan till Australien är som en vass korallbit i skon. Hon vill ju så gärna resa med. Min förhoppning är att boken ska leda till både samtal om hur jorden mår och vad vi kan göra, men också att man som läsare ska bli nyfiken på Stora barriärrevet och allt djurliv som finns där. Revet är lika stort som Italien ungefär, det är jordens största levande organism och syns ända från månen. Revet finns på FN:s Världsarvslista över omistliga platser.

När jag skriver det här är jag tillbaka i Australien. Den här gången i Darwin i Norra territoriet. Här är det närmare till Indonesien och Asien än till huvudstaden Canberra. Det är varmt och fuktigt, men ännu är det den torra årstiden, The Dry. Som mest har det varit 36 grader varmt på dagarna. Och då tycker folk att det inte är så farligt.

Den här gången reser jag för en annan bok för vuxna som kommer ut nästa år. Den här resan är också klimatkompenserad. Jag har besökt Arnhem Land som ligger i östra delen av Norra territoriet. Under sex dagar bodde jag i tält och deltog i en kulturfestival som heter Garma. Den handlar om ursprungsbefolkningens situation som är svår på många sätt. De lever i snitt tio år kortare än personer som inte tillhör ursprungsbefolkningen. Jag ska berätta mer om det sedan.

Men det fantastiska med Garma var att höra det lokala språket Yolngu matha talas så mycket. De flesta av alla hundra språk som fanns i Australien när landet ”upptäcktes” av européer har nu dött ut. Kvar är ett tiotal språk som är livskraftiga och Yolngu matha är ett av dem. Varje kväll var det bunggul, olika danser som är ett slags berättande om jakt, om stjärnor eller om djur.

Men nu åker jag hem till den norra hemisfären där man inte kan se stjärnbilden Södra korset alls. Tidsskillnaden mellan Sverige och Darwin är mystiska 7,5 timmar. Darwin är alltså före Sverige. I morse när jag vaknade och det var söndag morgon var det fortfarande lördag kväll i Sverige. Man blir lite konstig om man tänker för mycket på det.

Starkast intryck, eller de minnen jag kommer att bära med mig allra tydligast, är nog papegojornas tjatter i gryningen och alla eldar som brann mellan tälten på kvällarna under Garma. Som författare känner man sig hemma och välkommen runt lägerelden. Det är där som berättelserna kommer ifrån.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.