Som författare ligger man ofta något år före i planeringen. De böcker som kommer ut nu är ju skrivna för ett bra tag sedan. I slutet av mars kommer min nya bok Falafelflickorna ut. Den handlar om Hawa som bor i ett utsatt område. Hon startar en detektivbyrå där, men det går inte riktigt som hon har tänkt sig. Den går till tryck ungefär en månad innan den finns på riktigt.
Den där sista läsningen av en text är alltid lite läskigt. Man vet att om jag missar något nu så kommer den vurpan att finnas med i den tryckta boken. Jag hoppas vi får till det med Falafelflickorna så vi slipper något sådant. Den var väldigt rolig att skriva trots att den handlar om allvarliga saker.
I min dator just nu finns manus till den bok som kommer ut i höst. Det är fortsättningen på Tulpanpojken. Den utspelar sig till stora delar i Holland, men också i Israel. Den bygger, precis som Tulpanpojken, på verkliga händelser.
Den första veckan i januari besökte jag Jerusalem. Ofta blir en bok bättre om man har varit själv på en plats och sett hur det ser ut där. Vilka människorna är, hur solen lyser och vilken mat folk äter.
Att se apelsiner och citroner på träden under en blå himmel när det är snöglopp och mörker i Sverige ger ny kraft. Att se Jerusalem med sina lager på lager av olika religioner och olika krig väcker många tankar. Vad boken som kommer ut i höst heter och ska handla om återkommer jag till. Jag är glad över att ha skrivit en första version av texten. Nu återstår att bearbeta den så att den blir klar.
I väntan på det reser jag till Skellefteå i norra Sverige för att under tre dagar träffa en massa högstadieklasser och prata om läsning, bland annat om Tulpanpojken. Att möta läsarna är en annan sida av att vara författare. Endera sitter man ensam hemma och skriver och skriver eller så är man ute och träffar en väldig massa människor.