Europa 2015: två böcker. Två filmer.

Varje dag på nyheterna, på nätet, i tidningen, ser vi fasansfulla bilder av människor som riskerar sina liv för att fly från krig till trygghet. De flyr med små barn i knappt sjövärdiga båtar över Medelhavet. De går över gränser. Förtvivlade, utmattade, chockade möts de inte alltid av värme och medkänsla trots att de har rätt till skydd undan krig. Det gör mig arg, ledsen och förbannad.

Förra året var jag i Libanon för att tillsammans med kultförfattaren Per Nilsson träffa kollegor från Libanon, Egypten, Jordanien och Saudiarabien och tala om våra erfarenheter av att skriva böcker på lättläst svenska. Det var många spännande möten. Vi befann oss i de svala bergen mellan Beirut och krigets Syrien. Rännilar av flyktingar passerade under cederträden, till näktergalens sång. På gatorna i Beirut var situationen mer desperat, med föräldrar som tiggde i hettan med sina små barn bredvid sig på de stekande trottoarerna.

Med utgångspunkt i vad jag såg i Libanon skrev jag boken På flykt. Den består av två delar: en fiktiv berättelse som utspelar sig just i bergen och en faktadel. Den handlar om en farmor, en flicka och en katt. Om ett par på flykt. Den handlar om det förbannade kriget, som farmodern säger.

Här berättar jag lite om boken från Libanon:

Höstens andra bok på lättläst svenska handlar om ett annat aktuellt ämne: personer från Europa som kommer till Sverige och tigger. Boken heter Hej, snälla! Tiggarna sitter utanför våra mataffärer och många av oss konfronteras dagligen med tiggare. Att veta hur man ska göra: ge pengar direkt, ge pengar till någon organisation eller ge kläder, är svårt att veta. Var och en måste förstås själv bestämma.

Kvinnan på omslaget är lika gammal som jag. Hon kan inte läsa eller skriva. Det kan inte hennes fem barn hemma i Rumänien heller. Ska det vara så? Varför är det så? Vad kan vi göra för att hjälpa?

Här kan du se en film om boken Hej, snälla!

Båda böckerna är skrivna i samarbete med Sida. Det innebär att tjänstemän som arbetar med bistånd har granskat faktadelarna i böckerna.

Vad ska vi då göra inför allt elände som väller emot oss genom nyheterna? Ge upp går ju bara inte. Kunskap är ofta en bra början. Att engagera sig för att hjälpa andra. Att prata och diskutera. Att läsa en bok. Att fråga sig vad man själv hade gjort om man hade varit i samma situation som de desperata människor det här handlar om? Vilken hjälp hade du själv velat få?

År 2015 finns det 60 miljoner människor på flykt i världen. Hälften av dem är barn.

Vi kan inte säga att vi inte visste vad det var som pågick.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.