Ett möte i verkligheten

Två gånger i vinter har jag pratat över nätet via Google Hangout med de smarta tjejerna i bokcirkeln JallaTillsammans i Edsbyn. De har varit i Sverige lite olika länge och kommer från olika länder i Mellanöstern. Det är bibliotekarien Anette Helgesson som har lett samtalen. De har också gjort en podd tillsammans som man kan lyssna på, här:

Podcast JallaTillsammans 

Tjejerna har läst flera av mina lättlästa böcker. Vi har pratat om böckerna och om verkligheten. Det har varit starka samtal om flykt, om vad man väljer att ta med sig när man flyr. Nu fick vi träffas i verkligheten och det var som om vi redan kände varandra när vi sågs.

I Celsiusskolans aula i Edsbyn träffade jag först sprintgymnasiet, de som är på väg ut i vanligt gymnasium, och så vuxna SFI-elever. Alla hade läst min bok Hamed och statsministern, så det blev mycket prat om det och om Hamed, som ju inte finns i verkligheten även om han som är på omslaget ju gör det.

Men det blev också samtal om båtresor, många båtresor, om explosioner, om rädsla för fyrverkerier för att man tror att det är en bomb, om grannhus som sprängs i luften, om fönster och dörrar som flyger genom rummet av tryckvågen, om föräldrar som till slut tvingas lämna sitt land och göra hela den farofyllda resan med ett kroniskt sjukt barn, om familjer som återförenas efter att ha varit frånskilda mer än ett år.

Ja, vi pratade om svåra och tunga saker.

Men vi talade också om framtiden, om drömmar, om trädgårdar, om glädje och hopp. Om drömmar om att bli läkare eller journalist, forskare eller författare. Om vikten av att också hålla kvar de språk som man redan kan när man kommer hit. Om biblioteket som en plats att minnas det som varit men också för att skaffa sig nya minnen.

Av Anette har flickorna i JallaTillsammans fått varsin dagbok. Det är för att skriva ner det som varit men också att skriva ner det som händer här. Så att vi minns. Och kan skapa just nya minnen.

Av mig fick de blomfrön. Solrosor, luktärtor och ringblommor. För att vårda det som växer. För att livet alltid vinner. För att blommor är fina att titta på och goda att lukta på.

Vi bestämde att det här inte var slutet på vår kontakt.

Det här mötet var en början.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.