I oktober 2013 drunknade nästan 400 flyktingar utanför den italienska ön Lampedusa efter att deras båt hade börjat att brinna. De kom från Libyen och var på väg mot Europa.
Om detta skrev jag en bok på Vilja förlag, en bok på lättläst svenska som heter Med livet som insats. När boken kom ut förra året anade vi inte hur sann den titeln skulle komma att bli.
Med livet som insats består av en skönlitterär del och en faktadel. I den skönlitterära delen får vi följa Lea som finns i Sverige. Hon oroar sig för sin bror Gash som hon vet ska försöka ta sig till Europa med en skruttig båt från Libyen till den italienska byn Lampedusa. Han är på flykt från Eritrea. Lea ringer honom, men Gash svarar inte. Så får hon höra talas om en flyktingbåt som sjunkit.
Lea anar det värsta. Hon reser till Lampedusa och hon (spoilervarning) hittar honom i bårhuset. Lea blir förstås förtvivlad.
Till den skönlitterära delen finns en faktadel, som nu blir allt mer inaktuell eftersom flyktingkatastroferna fortsätter att öka. Förra året drunknade 3 500 människor på flykt i Medelhavet. Bara hittills i år har 1 500 drunknat. Bara den senaste veckan har först 400 och nu i helgen minst 700 människor drunknat på väg mot ett bättre liv. Samtidigt räddade den italienska kustbevakningen 10 000 flyktingar under förra veckan.
219 000 flyktingar kom levande i land i Europa förra året.
Och så idag igen: ytterligare två båtar i sjönöd. 20 döda till, 300 människor i sjönöd. Den italienska sjöräddningen går på knäna. Medelhavet blir till en kyrkogård.
Ökade konflikter i Afrika och Mellanöstern gör att trycket mot Europa ökar. Samvetslösa människosmugglare tjänar enorma belopp på människors längtan efter frihet. 2013 när den första större katastrofen utanför Lampedusa skedde sa politikerna i EU att de skulle ta tag i det här. Flyktingströmmen har eskalerat. Många har skyddsbehov. Myndigheterna i EU räknar med att det kommer att bli ännu fler flyktingar som ger sig av under sommaren när vädret är mildare.
Europa är rikt och tryggt. Vi har råd att ta emot människor som flyr krig. Vi är skyldiga att göra det. Fler länder än Sverige och Tyskland måste öka sitt mottagande, öppna sina dörrar.
Och verkligheten är som för Lea: människor i Europa väntar på släktingar som aldrig kommer fram. Vars drömmar släcks och utplånas innan de ens har kommit i land.
Det finns andra som har skrivit om vad det är som driver människor att ge sig ut på en livsfarlig flykt, en flykt som kan vara lika farlig som att stanna kvar i en konflikt. Ett exempel är Fabricio Gattis Bilal: på slavrutten till Europa. Det är en tjock bok som tar tid att läsa.
Med livet som insats är en tunn liten bok. Den är bara 65 sidor, men den kan läsas av alla, också av elever och personer med läs- och skrivsvårigheter. Den är väldigt krävande till sitt innehåll, men inte till sin form. Den kan fungera som ett underlag för samtal, både på högstadiet och på gymnasiet.
BTJ, Bibliotekstjänst, skrev i sitt omdöme bland annat så här om boken:
”Boken berör djupt och temat kan vara jobbigt för nyanlända från krigsländer. Samtidigt ger boken läsaren möjlighet att lära sig sätta ord på sådana jobbiga känslor. I terapigrupper är boken ett bra utgångsunderlag för diskussioner om till exempel sorg.”
Om man är lärare och undervisar elever i SFI som kanske själva har kommit just den här vägen över havet så ska man nog ta det varligt eftersom texten kan riva upp svåra minnen. I Med livet som insats finns starka dokumentära fotografier från katastrofen vid Lampedusa 2013: bland annat bilder på de tio vita kistor med nallebjörnar på locket.
Tio kistor för tio barn som drunkade.