Kategoriarkiv: Okategoriserade

Sommarläsning

Snart lämnar jag in min första version av nästa års deckare till mitt förlag. Höstens barnbok är snart skickad till tryck. Då uppstår en lucka som gjord för att fylla med läsning baserad på lust. I sommar kommer jag mest att läsa böcker för vuxna, men man vet aldrig, det kan ändras. Jag har redan börjat tjuvläsa i Ocean Vuongs En stund är vi vackra på jorden. Den har formen av ett brev från ett barn till en mamma där båda delar flyktingskapets svårigheter. Ett otroligt poetiskt språk fyllt av både smärta och skönhet.

Utöver det har jag (Boken om) min trädgård av Jamaica Kincaid på min lista. Jag älskar trädgårdsböcker, det är som feelgood för mig. Det här sägs vara en bok om trädgårdens koloniala historia och det intresserar mig väldigt.

Vi är Orlando av Johan Hilton vill jag också läsa. Om attentatet mot en nattklubb 2016 och hatet mot hbtq-samhället där 49 människor mördades och många skadades. Den har fått fantastiska recensioner.

Ytterligare en skildring i genren true crime är Peter Englunds Söndagsvägen. Om ett kvinnomord 1965. Den vill jag läsa av flera skäl; han skriver bra, våld mot kvinnor intresserar mig och mordet skedde samma år jag föddes. Boken beskrivs bland annat som en skildring av Sverige under rekordårens topp.

Annars är ju sommaren en bra tid för att läsa gamla böcker som man kanske har missat. Jag tänker plöja en samlingsvolym av John le Carré, en av mina absoluta favoritförfattare. Och så har jag en Leif GW Persson som jag inte har läst.

Utöver det blir det faktaböcker om Australien. Och kanske ett och annat oväntat loppisfynd.

När jag tittar på listan här ovan är den inte helt typisk för min läsning. Jag brukar läsa fler kvinnliga än manliga författare. Och fler utländska än svenska. Men sommaren är också en bra tid att pröva att läsa något som man aldrig har läst förut, i en ny genre, från ett nytt land, ur ett nytt perspektiv. Trevlig sommar!

#BlackLivesMatter

Jag ser på det som händer nu i USA med chock. Övervåldet där ger genklang också i Australien, som jag känner bättre. Jag har länge brottats med frågan om vem som får skriva vilka berättelser och hur. Att inte ta någon annans röst, men att inte heller vara tyst och stå bredvid och titta på utan att säga något känns också viktigt. Att tro på alla människors lika värde. Jag har skrivit flera barnböcker om Hawa, en flicka med somalisk bakgrund i Sverige. I min senaste deckare från Darwin, Nämn inte de döda, handlar det just om hur ursprungsbefolkningen behandlas. Jag som är balanda, alltså inte tillhör ursprungsbefolkningen, har försökt att hänvisa vidare till andra med mer kunskap och personlig insikt. Här är några konkreta tips:

– Vill man som svensk lära sig mer om hur det är just i Australien kan man titta på tv 4 sänder den andra säsongen Mystery Road 21:00 på torsdagar. Utan att ha sett det gissar jag att konflikter mellan polis och urbefolkning finns med. Den är inspelad i Kimberley, visserligen i västra Australien men nära Darwin. I den första säsongen var det många starka insatser från skådespelare som själva tillhör ursprungsbefolkningen.

– En mycket läsvärd bok är Bruce Pascoes Dark Emu. Går att beställa som pocket och e-bok i Sverige. Om hur urbefolkningen inte alls enbart var jägare och samlare utan också byggare av bostäder, lagerlokaler och avancerade system av fiskfällor. Mycket av det förstördes av kolonisatörerna för att man inte skulle kunna bevisa att olika platser redan var bebodda och brukade. Pascoes egen bakgrund har ifrågasatts av kritiker, men jag uppfattar boken och honom som mycket seriösa.

– Om man vill stötta urbefolkningen i Australien är konst en bra sak att köpa. Om man har råd går det att få verk skickade till Sverige i omonterat skick. Viktigt är att det ska vara rättviseproducerat i Australien och inte kopior från Kina eller Indonesien. På hemsidan till det fantastiska kulturhuset i Alice Springs Araluen Art & Cultural Centre, där mycket konst från avlägsna platser samlas och säljs, kan man lära sig mycket. Titta särskilt under fliken Desert Mob. (Årets utställning är tyvärr inställd pga corona.)

Nya texter på gång i skrivarbubblan

När en bok väl kommer ut så har man som författare oftast arbetat med den i minst ett år. Det som finns i bokhandeln nu är det jag skrev tidigare. Det jag skriver nu kan du läsa först i höst eller nästa år.

Olika författare arbetar på olika sätt. En del börjar med ett blankt blad, en tom sida i ett worddokument. Så skulle inte jag kunna arbeta. För mig är ett synopsis viktigt. I mitt fall när det gäller böcker för barn och unga är ett synopsis på några sidor. Där står titel och vad som ska hända, hur det börjar och hur det slutar. Sedan kanske jag avviker från det, men jag har något att hålla mig i.

Nu arbetar jag samtidigt, men i omgångar, med tre olika texter. En deckare för vuxna, som kommer ut i januari 2021. Det är fortsättningen på Nämn inte de döda och den nya boken heter Cyklonvarning. Där har jag just nu skickat en första version av hela texten till min förläggare. Jag får tillbaka den i mitten av maj och har sedan ungefär en månad på mig på att sammanställa en första hel version som sedan kan gå till min redaktör.

För Cyklonvarning slog jag personligt rekord i längd för synopsis. I stället för några sidor planering hade vi 50 sidor synopsis innan jag började att skriva. Då fanns varje scen nedskriven och ur vems perspektiv den skulle berättas. Det är en sak jag har lärt mig i och med deckaren; att hålla ett perspektiv, att låta en person berätta i taget. Och då kan inte jag veta vad du tänker, utan jag kan bara berätta det jag ser och vet. Sedan kan man byta person i nästa scen.

Det faktum att jag hade 50 sidor planering att utgå ifrån gjorde det också möjligt att skriva 350 sidor på drygt tre månader. Det var också härligt att få lägga tillbaka de kapitel som vi lyfte ut ur bok ett, som var det allra första jag skrev i serien om poliserna i Darwin i norra Australien. Det är dramatiska beskrivningar av cyklonen Tracy som brakade in över stan på juldagen 1974 och då många människor dog. Jag har låtit polisen Blueys lillebror omkomma i Tracy och det har märkt honom för livet.

Den andra boken som jag jobbar med nu är inte lika lång som Cyklonvarning. Det är den tredje boken om Hawas hemliga detektivbyrå som heter I god tro. Där har Hawa kommit en mystisk stöld på spåren. Den ligger hos min redaktör nu och den ska komma ut den 4 september i höst. Hawa är rolig att skriva och det var särskilt kul att skriva om några biljakter som bibliotekarien Barbro gör tillsammans med Nettan. Ni får läsa resten i boken.

En del böcker tar längre tid än andra att skriva. Jag har skrivit två böcker om andra världskriget som båda bygger på sanna berättelser: Tulpanpojken och Spionen i äppelträdet. När jag skrev Spionen i äppelträdet fick jag kontakt med en kvinna som överlevde koncentrationslägret Bergen-Belsen som tioåring 1945. Hon ville att hennes berättelse och öde skulle bli en barnbok.

Kaja, som hon heter, blev räddad till Sverige och hit kom också hennes mamma Golda som också överlevt i ett annat läger. De reste sedan tillsammans till USA där Kajas morfar bodde. Kaja blev sedan professor i ett ämne som heter antropologi och hon reste mycket till Mexiko som vuxen och forskade där.

Jag träffade Kaja i hennes hem i USA 2018. Under tre dagar pratade vi mycket och jag bad henne berätta om sin uppväxt. Det kluriga är att hon talar engelska men inte svenska. Jag pratar också engelska, men inte så bra att jag kan skriva på det språket. Jag skriver på svenska och då kan inte Kaja läsa det.

Vi har mejlat fram och tillbaka väldigt mycket nu. Jag har också fått nästan 100 brev från Kaja och Golda efter krigets slut. De är översatta från polska till engelska. Alla breven får inte plats i boken, men en del ska förstås vara med.

Jag är väldigt glad att jag fick träffa Kaja. Arbetsnamnet på boken om henne är Mitt käraste gyllene barn! för så börjar ett av hennes mammas brev till henne. Det var när mamman precis hade fått veta att Kaja levde. Den boken är tänkt att komma ut den 27 januari 2020. Det är ett speciellt datum, för det är också Internationella minnesdagen för Förintelsens offer. Dessutom är det Kajas mammas födelsedag, Goldas födelsedag. Golda lever inte längre, men det är ändå fint att boken kommer ut just den dagen.

När boken om Kaja kommer ut kommer också en pocketutgåva av Tulpanpojken och Spionen i äppelträdet ut ungefär samtidigt. Båda böckerna ska ges ut med en och samma rygg. Vi hoppas att den ska kunna användas i skolorna som utgångspunkt för samtal om krig och fred och diskriminering och fördomar.

Nu i höst kommer också en lättläst version av min debutbok Kort kjol ut. Den är 22 år gammal men är ändå väldigt läst. Jag är extra glad över att texten nu kommer att finnas på lättläst svenska så att man kan prata om sådant som samtycke, sexualitet, övergrepp, gränser, våldtäkt utifrån boken.

På ett år från och med nu gör det att jag har fem böcker av väldigt olika slag som kommer ut på tre olika förlag. Där är författare också olika. En del vill göra en sak i taget och göra klart innan de börjar med något annat. Jag är rätt otålig, så när jag väntar på respons på två texter kan jag arbeta med en tredje text. Det passar mig bra.

Hur är det för dig: kan du skriva på flera saker samtidigt? Och kan du läsa flera olika böcker samtidigt? Det är också olika. Jag brukar läsa minst tre böcker samtidigt. Mer om det en annan gång.

Boktips i en pandemi

Som författare sitter jag ju hemma och jobbar för det mesta. Så för mig är det inte så mycket som ändrats när det gäller hur jag arbetar, då de som kan uppmanas att arbeta hemifrån. Nu i slutet av mars skulle jag ha träffat ungefär 500 elever i Göteborg under det som kallas Litteraturveckan. Den blev, som många andra kulturevenemang, inställd och det är väldigt tråkigt. Men som läget är med corona nu var det troligen ändå det minst dåliga.

Om du sitter hemma och inte vet vad du ska läsa kommer här några tips. Själv har jag en massa böcker som jag ser fram emot att hinna läsa. Det finns något tryggt i att gå in i litterära världar när verkligheten blivit så konstig och okontrollerbar.

För barn och unga:

Alla böcker om mumintrollen av Tove Jansson. Kanske särskilt Farlig Midsommar som utspelar sig på en teater. Tove Jansson skriver om läskiga saker, men det slutar ändå alltid bra. Alla kommer hem till muminhuset där mamman har middagen klar.

Alla böcker av Astrid Lindgren. Beskrivning överflödig.

Svenska böcker för vuxna:

Just nu läser jag två böcker som utspelar sig långt norrut. Den första är Testamente av Nina Wähä. Om en stor familj mot en våldsam bakgrund. Den blev Augustnominerad och med all rätt mycket omtalad förra året. Den andra boken jag läser är Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba. Om tvångsförflyttningar av samer i början av 1900-talet. Otroligt sorglig och skrämmande läsning men samtidigt och just därför så viktig. Det här har vi inte fått läsa om i historieböckerna. Här stiger de verkliga människorna fram. Jag läste boken digitalt och då missar man tyvärr den otroligt fina formgivningen med många bilder. Så låna den gärna på biblioteket eller köp den.

Böcker översatta till svenska:

Jag är ju såld på böcker från Australien och här kan jag tipsa om en bok jag redan har tipsat om. Jane Harpers tredje deckare En förlorad man är hennes bästa tycker jag. Otäck. Handlar också om vad som kan hända på avlägsna platser, om än mycket varmare än i norra Sverige. Om avstånd och utsatthet.

En ny bekantskap från Australien är Pojke slukar universum av Trent Dalton. En gnistrande, skruvad, fantastisk berättelse om en pojke i Brisbane på 80-talet som växer upp med kriminella föräldrar och en storskurk som barnvakt. Bygger delvis på en sann berättelse. Hans andra bok är på väg ut snart och det ser jag mycket fram emot.

I övrigt tröstar jag mig personligen med trädgårdsböcker. Har just beställt en bok om författare och deras trädgårdar. Man kan ju också ägna tid åt att läsa flera böcker av samma författare, att utforska ett författarskap. Några sådana projekt för mig är John le Carré, Agatha Christie och Graham Greene. Bland andra.

Har man tillgång till att lyssna på böcker rekommenderas särskilt Kenneth Branaghs inläsning av Agatha Christies Mordet på Orientexpressen som han ju också filmatiserat. Han läser de olika karaktärerna med en fantastisk samling röster, amerikansk engelska, brittisk engelska, belgisk brytning och svensk brytning. Bland annat.

Så den här tiden kan vi, bland annat, ägna oss åt att bli lite klokare och lite mer belästa. SJälv ska jag närmast ta itu med Elly Griffiths deckare Känslan av död. Bok fyra i hennes serie om en rättsarkeolog. Där förekommer frågan om europeiska museers rätt att ha skelett från urbefolkningar utställda. Här är det australiska ursprungsbefolkningen det gäller. Av intresse för mig när jag som bäst skriver uppföljaren till deckaren Nämn inte de döda som utspelar sig i norra Australien.

Språktidningen och Deckardårarna

Som journalist är det nyttigt att bli intervjuad själv ibland. Den som vill läsa ett längre samtal med mig om mitt skrivande kan göra det i Språktidningen, nummer 2/2020. Här finns en digital länk:

http://spraktidningen.se/artiklar/2020/02/som-journalist-har-du-en-rost?fbclid=IwAR1_wPvmSlc8t_g9wzFwEHGhjGPfPHRqMuTgTxz841AsO73fqyQh0b_Ztik

Om man hellre vill lyssna, och om man gillar deckare, så rekommenderas den nya podden Deckardårarna som Skånska Dagbladet har startat. I det andra avsnittet här pratar Gunilla Wedding och Pernilla Ekdahl bland annat om min deckare Nämn inte de döda:

http://www.skd.se/2020/02/18/januari-en-lysande-deckarmanad/?fbclid=IwAR31NP-djLZuMHWxZ3CWmwg4khLXxue3yx7_5YlFOk2My20kQppBT-YS7QA

De säger bland annat: ”En jättebra start på en serie” och det är ju glädjande. Samtidigt reflekterar de över bokens innehåll, vad de tycker fungerar (platsen, miljön, konstskildringen) och vad som kanske fungerar mindre bra (för många bakgrundshistorier i bok ett). Sådant är tacksam respons för författaren som just nu jobbar med att skriva på fortsättningen.

Fina ord om Nämn inte de döda

Nu är det drygt tre veckor sedan Darwindeckaren Nämn inte de döda kom ut. Jag är så glad över de många positiva recensioner som boken har fått. Särskilt roligt förstås att många som har läst säger att de vill ha en fortsättning. Det kommer de att få också. Om ett år kommer bok nummer två ut, med arbetstiteln Cyklonvarning.

Här är ett axplock ur recensionerna av Nämn inte de döda:

”Det finns ett raseri i ’Nämn inte de döda’ som påminner om Katarina Wennstams … spännande in i det sista.”

Dagens Nyheter

”Mordutredningen blottar ursprungsbefolkningens livssituation i allmänhet, kvinnornas i synnerhet, och författaren är genomgående driven att sätta fokus på just denna fråga. Att Wahldén har journalistisk bakgrund lyser igenom; historien har uppenbarligen krävt omfattande research och genomförandet imponerar. Den svenska blicken i boken går genom konststudenten Gretas ögon, vilket är ett smart grepp som möjliggör frågeställningar utifrån. Fortsättning följer, och det tackar vi för.”

Göteborgs-Posten

”’Nämn inte de döda’ är upprörande, lärorik, rejält spännande och man anar en stor kärlek till den här världsdelen och inte minst denna lilla del av den som vi lär känna här hos Christina Wahldén. Det är som sagt modigt av en svensk författare att ta oss med till en helt annan del av världen men så vitt jag kan bedöma gör hon det på ett lysande sätt och jag hoppas att vi snart får återvända.”

Skånska Dagbladet

”Christina Wahldéns fjärde deckare … är också hennes hittills överlägset bästa … Som läsare riktigt känner man fukten, hettan och dofterna, och man hör kakafonin av ljud från staden och dess invånare … Även om det är en bok om våld och rasism är det dock framförallt en kärleksförklaring till platsen och kulturen. Och även om intrigen är spännande är det ändå för skildringen av Darwin jag kommer att minnas.”

Borås Tidning

”Jag blir alldeles förtrollad av den miljö som Christina Wahldén visar upp som bakgrund till karaktärerna. Hon lyckas beskriva den påfrestande temperaturen lika väl som skönheten i landskapet. Trots värmen skapar hon ett besökssug. Intrigen är väl konstruerad … Det är vågat att placera en svensk kriminalroman i okänt landskap lång bort. Men när man gör det så skickligt som den här författaren gör känns det ändå inte fjärran. Karaktärerna och miljön blir snabbt välbekanta och man vill bara läsa och lära sig mer. Så bra då att det ska komma fler böcker om Bluey, Jess och Greta.”

DAST Magazine

’Nämn inte de döda’ är en spännande deckarhistoria, men det som framför allt gör berättelsen intressant är författarens kunskaper om den australiska ursprungsbefolkningens kultur och historia. Såväl miljöbeskrivningen som personporträtten är väl tecknade.”

BTJ

DN listar Nämn inte de döda som spännande deckare

Att skriva böcker är ett ensamt jobb. Man har hjälp av förläggare och redaktör, men man vet ändå inte riktigt hur boken kommer att tas emot. Min nya deckare Nämn inte de döda kom ut den 22 januari. BTJ och bloggare har skrivit snällt för det mesta. Den 25 januari lyfte så Lotta Olsson i DN upp boken. I en rolig och personlig text skriver hon bland annat:

”Det är förstås ett fullständigt kamikazeuppdrag att som svensk skriva om urbefolkningen i Australien. Allt kan bli fel, och själv har jag aldrig varit där, så vad vet jag: Christina Wahldén kanske gör en massa fel.

Fast det gör inget, det är så spännande att jag hade läst vidare även om hon hade låtit Australien bebos av utomjordingar.”

Det låter ju lovande. Men visst, det ÄR ett kamikazeuppdrag och det finns säkert de som inte tycker att jag träffar tonen rätt. Boken skildras genom ett utifrånperspektiv, men min ambition är också att berätta om den makalösa plats som Australien är, trots alla svårigheter som finns.

Lotta Olsson fortsätter:

”Christina Wahldén berättar om landskapet, om sandstränder och hetta och ginger beer och barbecue, om påkörda känguruungar (nåja, en vallaby, en sorts små kängurur) och ensamma poliser. Men det hon framför allt gör är att berätta om urbefolkningen. Brotten mot dem är ofta osynliga: de anmäls sällan, och om de anmäls blir de knappt utredda.

Det finns ett raseri i ”Nämn inte de döda” som påminner om Katarina Wennstams, och precis som hon använder sig Christina Wahldén av statistik och en vämjelig verklighetsbakgrund.”

Som författare blir man ju glad när den som läst blir berörd och gillar miljön, karaktärerna och förhoppningsvis grundberättelsen. Så idag är jag väldigt glad.

Vill du läsa hela recensionen finns den här: https://www.dn.se/kultur-noje/lotta-olsson-tipsar-5-x-nya-deckare/

BTJ ger Nämn inte de döda betyget 4 av 5

Min nya deckare Nämn inte de döda har releasedatum 22 januari. Det är pirrigt som författare att inte veta hur boken kommer att tas emot. Jag hoppas förstås att läsarna ska tycka om den, men jag vet inte ännu. Jag vet inte om kritikerna kommer att skriva något och om de skriver så vet jag inte om de kommer att gilla den. Dagarna innan en bok släpps är det ett märkligt vakuum.

En recension som har stort genomslag har redan kommit. Det är Bibliotekstjänst, BTJ, som skickas ut till alla bibliotek och kan ha betydelse för vilka böcker som köps in dit. Där får Nämn inte de döda 4 av 5 möjliga. Kritikern Inger Wassenius skriver bland annat:

”Nämn inte de döda är en spännande deckarhistoria, men det som framför allt gör berättelsen intressant är författarens kunskaper om den australiska ursprungsbefolkningens kultur och historia. Såväl miljöbeskrivningen som personporträtten är väl tecknade. Helhetsbetyg: 4”

Några förhandsläsare har också skrivit om boken hos Bokus.com. Signaturen MimmiGuld skriver bland annat:

” Boken utspelar sig i Darwin i Norra Territoriet och under läsningen googlar jag platser, maträtter, djur och växter. Boken blir en bra mix av deckare och fakta om Australien, dess lagstiftning och aboriginska seder och bruk.

Jag gillar hur Christina Wahldén skriver, det är mycket handling och ingen onödig utfyllnad. Det är också intressant att se Australien genom svenska ögon, ögon som verkar kunna sitt Australien. ”

Signaturen Susanne, som på Instagram heter @boksann skriver så här:

”Att Christina brinner för det hon beskriver råder ingen tvekan om! Med starkt engagemang målar hon, med sparsmakad text, upp en lågmäld berättelse som berör ända in i själen!
Hon väcker intresse för både samhällsfrågorna, platsen och kulturen genom att spegla dessa i sina tre karaktärer.
Detta är en väldigt välskriven bok på många sätt, och jag ser med stort intresse och nyfikenhet fram emot de följande böckerna i serien. ”

Villivonkansbooks, som heter likadant på Instagram, tycker så här om min bok:

” Det är en skrämmande och obehaglig berättelse om utsatta barn och kvinnor, övergrepp, rasism och segregation. Författaren skildrar livet och kulturen i Australien med stor finess och det väcker ett enormt sug efter att resa dit. Jag blir så nyfiken på landet. Jag gillar karaktärerna som alla bär på sin egen historia och längtar att få återse dem igen. Polisarbetet är intressant och allt Australien-liv är minst lika intressant och det tillsammans gör boken till en fängslande bladvändare. Nämn inte de döda är spännande och välskriven. En ruskigt bra bok! ”

Även på Bokus, som det ser ut nu, så får Nämn inte de döda fyra stjärnor av fem möjliga.

Jag inväntar boksläppet med spänning. Håll gärna tummarna tillsammans med mig.

Lyssna redan nu på Nämn inte de döda

Min nya deckare Nämn inte de döda, som utspelar sig i Darwin i norra Australien, kommer ut som tryckt bok den 22 januari 2020. Men redan nu i slutet av december, från den 27/12 närmare bestämt, kan man lyssna på den som ljudbok hos Storytel.

För mig är det första gången någonsin som ljudboken kommer ut innan pappersboken är tryckt. Det är både spännande och kul. Min bok är inläst av skådespelaren Malin Persson och hon har läst in den på rekordkort tid, då manus var helt klart först i början av december.

Själv är jag ofta för otålig för att lyssna på ljudböcker, även om jag vet att man kan snabbspola. Men att höra sin egen text som författare komma ut ur en skådespelarmun är något alldeles extra.

En del vänner har inte kunnat bestämma sig för om de ska lyssna på ljudboken eller invänta den tryckta boken i januari. Jag har sagt att man kan göra både och; först lyssna, sedan läsa. Några har inte kunnat hålla sig utan redan börjat lyssna. Vilket format du än väljer, så hoppas jag att du ska gilla karaktärerna och miljön som finns i boken. Jag hade roligt när jag skrev den. Och innan bok ett kommer ut börjar jag knåpa på bok två. Då har jag redan fokus inställt på framtiden när den första boken kommer ut. Det är på något sätt lugnande.

49 grader i skuggan i Australien

Den här hösten, 2019, har jag skrivit mycket om Australien. Dels i barnboken Expedition Rädda revet för 9-12 år eller äldre, dels i min kommande deckare för vuxna, Nämn inte de döda, som utspelar sig i Darwin i Norra territoriet. Jag har alltid läst mycket om, och tänkt mycket på, Australien, ända sedan jag pluggade i Sydney ett år, 1993.

Brandsäsongen kom redan på våren i år. Alltså, våren i Australien, som ju är vår höst. Det brann på flera hundra platser och många hundra hus förstördes. Några människor dog i bränderna, men inte så många som man hade kunnat befara. Temperaturerna är galet höga. Nu i slutet av december är det 49 grader varmt på flera platser i Australien. Torkan är mycket svår och vattenbrist råder på många ställen. Röken från bränderna runt Sydney har synts ända borta på Nya Zeeland, 200 mil bort över havet. Och kvaliteten på luften i Sydney har varit usel.

Jag undrar om det redan i min livstid blir så att en del ställen där människor nu bor i Australien blir omöjliga att bo kvar på.

Expedition Rädda revet handlar om klimathotet och om hur allt varmare världshav påverkar Stora Barriärrevet negativt. Dit åker Alice från Sverige med sin mamma som är marinbiolog och forskare.

I deckaren Nämn inte de döda som kommer ut 22 januari spelar klimatet också roll. Den utspelar sig under det som kallas för ”the buildup”, alltså säsongen innan den tropiska regnperioden kommer. Den tid då människor skämtsamt talar om att de drabbas av Mango Madness. Det är så varmt och fuktigt att man nästan blir tokig och våldsbrottsligheten ökar.

Jag har redan börjat planera för bok 2 i deckarserien. Den är tänkt att heta Cyklonvarning, så där blir det en annan typ av väder. Våldsamt, farligt väder. På juldagen 1974 brakade cyklonen Tracy rakt in över Darwin och totalförstörde stora delar av staden och nästan 100 personer dog.

MItt jullov går åt till att läsa på om Australien, då och nu. Om extremt väder både när det gäller hetta, torka och hårda vindar. Utanför mitt fönster i Sverige ösregnar och snögloppar det. Men inuti mitt huvud lyser en stark australisk sol.