BTJ: Fripassageraren ”en mycket njutbar pastisch”

Share on FacebookShare on Google+Share on TumblrTweet about this on TwitterPin on Pinterest

Det var det där med recensioner. Man vet aldrig när de kommer och man vet aldrig vad det står i dem. Gladast blir man förstås när den som recenserat har förstått vad det är som man har försökt att säga.

Ungdomsboken Fripassageraren är för åldern 12-15 år. Den är steampunk, den utspelar sig i slutet av 1800-talet, innan kvinnor hade rösträtt och innan det fanns flygplan. Syskonen Nick och Nell ger sig ut i världen för att leta efter sin mamma.

När jag själv var 12-15 år läste jag mycket Charles Dickens och äventyrsböcker av Jules Verne. Där fanns det fantastiska uppfinningar och ingenting var omöjligt. Lite av det har jag lånat med mig in i Fripassageraren. Därför blir jag glad när BTJ, Bibliotekstjänst, bland annat skriver:

”Denna läsvärda och humoristiska historia om två engelska syskon, Nick och Nell, som efter sin faders död ger sig ut i världen för att leta efter sin förvunna mamma, är både spännande och tankeväckande. Handlingen utspelas under viktoriansk tid i England, Afrika, Australien och Indien. ”

De reser med olika farkoster som är mer eller mindre sannolika, i luften och under havets yta. BTJ fortsätter:

”Författaren och journalisten Christina Wahldén (f. 1965) som tackar både Dickens och Jules Vernes för inspiration, gör en mycket njutbar pastisch på 1800-talsromanen och gestaltar åtskilliga av tidens problem: motsättningen mellan Europa och kolonierna, kvinnans frigörelse, tjuvjakten på afrikanskt storvilt och 1800-talets färdmedel och tänkesätt. Säkert kan ungdomar, 12-18 år, fängslas av romanen och samtidigt få en del att tänka på. Kapitelrubrikerna berättar på tidens sätt om innehållet i korthet och författarens kärleksfulla ironi präglar stilen.”

Just det där med motsättningen mellan Europa och kolonierna är en svårighet när det gäller steampunk. Vi vet ju hur det gick, att allt upplöstes på ett inte så bra sätt. Att våld och fattigdom följde i spåren av de unga kolonier som skulle stå på egna ben. Det går inte att glorifiera vitas förtryck av andra länder. Jag har själv varit i Australien, Indien och Kenya och därför var det en utmaning att skildra de motsättningarna på ett annat sätt. I Kenya i boken är det till exempel inte de vita som utgör överklassen.

BTJ igen:

”Nells rapporter till en engelsk tidning, om den äventyrliga resan och de orättvisa sociala förhållandena i Afrika, kastar ett bjärt ljus över skillnaderna mellan afrikansk och europeisk mentalitet. Fripassageraren blir en lyckad sammansmältning av exotisk reseskildring och traditionell äventyrsberättelse. Unga läsare, som roats av Dickens och Jules Vernes, kommer att känna sig hemma. Helhetsbetyg: 5.– Bo Nordstrand.”

Och jag undrar förstås: är betyget 5 av 5 möjliga? Jag väljer att tro det.

Nu ska jag bara skriva del två också…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *